- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
110

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusen dussin ägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

litet tycktes det intressera honom, då han fick höra
att polisen hade brutit väg så långt som till Pelly, ty
han hade kommit därhän att på ett fatalistiskt sätt
betrakta alla företeelser i naturen, goda såväl som onda.
Men när man sade honom att det var så godt som
hungersnöd i Dawson, smålog han, lade seltygen på
sina hundar och begaf sig åter på väg.

Vid sin nästa hållplats fick han förklaring på den
mystiska röken. Sedan man vid Big Salmon hade fått
upplysning om att väg var bruten till Pelly, hade
rökpelaren icke längre någon anledning att hålla sig bakom
Rasmussen, och medan han i ensamheten satt
nedkrupen vid sin eld, såg han en hel mängd slädar
dra förbi. Först kom kuriren och halfindianen, som
hade halat upp honom ur Bennett, sedan två postslädar
från Circle City och därefter ett blandadt sällskap af
resenärer till Klondyke. Både hundarna och männen
voro raska och välfödda, då däremot Rasmussen och
hans dragare voro så utmärglade att de voro föga
annat än skinn och ben. Männen med rökpelaren hade
rest en dag på tre och för öfrigt hvilat sig och sparat
sina krafter för att kunna färdas raskare då de kommo
till bruten väg — och han hade däremot trampat och
plumsat framåt hvarenda dag, ansträngt sina hundar
öfver höfvan och tagit ifrån dem allt deras mod.

Hvad honom själf beträffade, så kunde han icke
brytas. De tackade honom vänligt för den möda han
hade gjort sig till deras förmån, dessa raska och
duktiga män — tackade honom med breda grin och råa

skratt — och nu, då han förstod alltsammans, svarade

*



han ej med ett enda ord. Han hyste icke heller någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free