- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
114

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusen dussin ägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

»Visst! Jag hörde hvad ni sa’. Tag två dussin.
Här har ni er betalning.»

Han drog upp en försvarlig pung med guldstoft,
stor som en liten hackkorf, och slängde den vårdslöst
mot styrstången. Rasmussen kände en besynnerlig
darrning i maggropen, det kittlade i hans näsborrar,
och han erfor ett nästan öfverväldigande begär att
sätta sig ned och gråta. Men en storögd och nyfiken
folkhop började samlas omkring honom, och den ene
efter den andre började ropa efter ägg. Han hade ingen
våg, men mannen i björnskinnspälsen gick efter en
och var nog välvillig att väga in guldstoftet, medan
Rasmussen lämnade ut varan. Snart blef där ett
skuffande och trängande och knuffande och ett stort oväsen.
Alla ville köpa, och alla ville ha först. Och allt efter
som de andras hetsighet steg, blef Rasmussen afkyld.
Det här kunde aldrig hänga rätt ihop. Det måste
ligga någonting bakom deras ifver att få köpa. Det
vore nog klokast att han hvilade sig först och sedan
hörde sig om på platsen. Kanske äggen rent af vore
värda två dollars stycket. 1 alla händelser var han
säker på att få halfannan, när helst han ville sälja.
»Stopp!» ropade han, sedan han hade sålt ett par
hundra. > Det blir inte mera nu. Jag är alldeles förbi
af trötthet. Jag måste skaffa mig bostad, och sedan
kan ni komma och söka upp mig där.»

Nu blef det en allmän klagan, men mannen i
björnskinnspälsen gillade Rasmussens beslut. Tjugufyra af
de frusna äggen skramlade i hans omfångsrika fickor,
och han frågade icke efter om de andra i staden hade
någonting att äta eller inte. För öfrigt såg han också,
att Rasmussen med knapp nöd höll sig uppe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free