- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
127

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lit-lits giftermål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

stranden, och då är det tid för dig att gå ifrån din
långa enfaldiga man och komma till mig. — Ja»,
till-lade han hastigt, då han i hennes ansikte läste en
tydlig motvilja för att vända ryggen åt sitt underbara
nya lif, »ty din enfaldiga man skall genast komma till
min hydda och klaga. Och då skall du också börja
klaga och säga att den och den saken inte är bra, och
den och den tycker du inte heller om, och att vara
hustru åt honom är mer än du har gått in på, men att
du skall nöja dig som det är, oin du får flera filtar och
mera tobak och mera ägodelar af allehanda slag åt din
fattiga gamla fader Snettishane. Kom väl ihåg detta,
då jag kraxar som en korp nere vid stranden.»

Lit-lit nickade; ty att vara fadern olydig var
farligt, det visste hon mycket väl. Och för öfrigt var det ju
en småsak han fordrade, nämligen en kort skilsmässa
från kommissionären, som sedan skulle känna så
mycket större glädje öfver att få henne tillbaka. Hon
vände om till festen, och då midnatten kom, sökte
kommissionären upp henne och tog henne med sig
in under högljudda rop och mycket skämt af de
kvarvarande, hvarvid alla squaws visade sig synnerligt
högröstade.

Lit-lit kom snart underfund med att det
äktenskapliga samlifvet med föreståndaren vid en
förrådsstation var vida bättre än hon någonsin hade kunnat
tänka sig. Nu behöfde hon icke längre hämta ved
och vatten och ständigt passa upp på gnatiga karlar.
För första gången i sitt lif kunde hon ligga kvar i sin
säng tills frukosten stod på bordet. Och hvilken bädd!
Ren och prydlig och mjuk och bekväm, så som hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free