Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lit-lits giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
icke glömt öfverenskommelsen med fadern, och nu
stod den för henne i förening med ali den barnsliga
rädsla hon hyste för sin far. En lång stund låg hon
förskrämd och darrande, ovillig att gå, rädd för att
stanna. Men slutligen vann kommissionären seger i den
tysta striden; hans ömhet pius hans väldiga muskler
och kraftiga underkäk stålsatte hennes nerver, så att
hon beslöt sig för att lämna korpens kraxande
obeak-tadt.
Men på morgonen steg hon upp mycket rädd och
skötte sina plikter, fastän hon då och då kände sig
rädd för att hennes far skulle komma. Medan dagen
led började hon emellertid åter fatta mod. Hon
hörde John Fox ge Mc Lean och Mc Tavish en
grundlig skopa ovett för någon obetydlig försummelse, och
det hjälpte henne att öfvervinna sin rädsla. Hon
försökte att ständigt behålla sin man i sikte, och då hon
följde honom till det stora magasinet och såg honom
lyfta och slänga omkring stora varubalar så lätt som
om det vore fjäderkuddar, kände hon sig styrkt i sin
ohörsamhet mot fadern. Detta var hennes första
besök i magasinet, och då Sin Röck var den förnämsta
depån, hvarifrån varor sändes till flera mindre nederlag,
var det icke underligt att hon häpnade öfver de
ändlösa rikedomar som voro hopade där.
Denna syn jämte minnet af pappa Snettishanes
torftiga hydda vaggade ali hennes tvekan till ro. Hon
stärkte emellertid sin öfvertygelse genom ett par
hastigt utbytta ord med en af sina styf söner. »Vita pappa
mycket god?» frågade hon, och gossen svarade, att hans
far var den bästa människa han någonsin hade sett.
9 — För mycket guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
