- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
147

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bastard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

skam. à andra sidan hyste Leclère en passionerad
vurm för musik, han älskade den lika högt som han
älskade starka drycker. Och då hans inre ville ge sig
luft, yttrade det sig vanligen på det ena eller andra
af dessa sätt, oftast på bäggedera. Och när han hade
druckit och hans hjärna var bräddfull af osjungna
sånger, rörde sig djäfvulen inom honom och han fann
sin största njutning i att martera Bastard.

»Nu ska’ vi ha oss lite musik, du», brukade han
säga. »Eller hur? Hvad säger du om det, Bastard?»

Det var bara en gammal sliten dragharmonika
han hade, ömt vårdad och tålmodigt reparerad. Men
det var den bästa som stod att få för pengar, och ur
dess inre framlockade han underliga, formlösa
melodier, som ingen människa hade hört förut. Så snart
han började, drog sig Bastard stum och med hårdt
sammanbitna tänder tum efter tum tillbaka in i den
aflägsnaste vrån. Och Leclère följde efter med en
väldig påk under ena armen och spelande,
oupphörligt spelande — lian följde efter tum efter tum, steg efter
steg, tills det icke vidare fanns någon undanflykt.

Först brukade Bastard göra sig så liten som
möjligt, krypa ihop tätt intill golfvet; men då musiken
kom närmare och närmare, måste han resa sig upp,
han tryckte ryggen intill väggbjälkarna och fäktade
med frambenen i luften, som om han ville slå ifrån sig
de brusande ljudvågorna. Han höll fortfarande
tänderna sammanbitna, men hela hans kropp ryckte och
skakade konvulsiviskt, skälfde och vred sig i stum pina.
Slutligen förlorade han väldet öfver sig själf, käkarna
skildes spasmodiskt åt och djupa vibrationer trängde
upp ur hans strupe, för låg-t ned i registret för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free