- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
165

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Jees Uck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

ännu fanns kvar. Toyooterna uttalade likväl en
annan åsikt om saken, där de sutto vid sina eldar.
Biträdet var en ung man med smala axlar och insjunket
bröst, hans ansikte såg ut som en dödskalle, och det
tunna svarta skägget kunde icke dölja håligheterna i
hans kinder. Han hostade mycket, det lät som om
hans lungor vore angripna och hans ögon hade den
vilda, feberaktiga glans, som inan ser hos
lungsotspatienter i det sista stadiet. Hans namn var Pentley
— Amos Pentley — och Bonner tyckte icke om honom,
fastän han tyckte synd om den hopplöst förlorade
stackaren. De kommo icke särdeles väl öfverens dessa
bägge, hvilka framför alla andra borde ha varit i
godt samförstånd ined hvarandra under väntan på
kölden och tystnaden och mörkret under den långa
vintern.

Slutligen kom Bonner till den öfvertygelsen att
Amos led af partiell sinnesförvirring, och han lämnade
honom i ro och gjorde allt arbetet själf utom
matlagningen. Men ändå hade Amos endast ilskna
ögonkast och ett otvetydigt hat att ge honom. Det var
en stor pröfning för Bonner; ty ett småleende från
någon af ens eget släkte, ett gladt ord, den sympati som
kan uppstå genom kamratskap i olyckan, allt detta har
mycket att betyda, och vintern hade icke framskridit
långt då han började inse, att med ett sådant biträde
kunde det ha funnits flera skäl för den förre agenten
att bära hand på sitt lif.

Det var mycket ensligt vid Twenty Mile.
ödemarker sträckte sig åt alla håll bortåt horisonten. Den
frusna snön hade lagt sitt täcke öfver landet och
be-grafde allting i dödens tystnad. I flera dagar var det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free