Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Jees Uck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
han ute i snön för att surra fast säcken på hennes
släde. Då han lutade sig fram, kände han sig styf i
nacken och hade en förnimmelse af något annalkande
fysiskt elände. Och då han hade fått in alltsammans
under surrtågen och försökte resa sig, greps han
plötsligt af kramp och föll omkull i snön. Med kroppen spänd
och skälfvande, hufvudet kastadt bakåt, armar och ben
utsträckta, ryggen krökt som en båge och munnen
förvriden, såg han ut som om han höll på att slitas
sönder lem för lem. Utan att uppge ett ljud var Jees
Uck genast på knä bredvid honom i snön, men han
grep konvulsiviskt tag om hennes handleder, och så
länge krampen räckte var hon hjälplös. Anfallet
upphörde efter några sekunder, men han låg matt och
nästan medvetslös, hans panna badade i svett ocn
läpparna fuktades af fradga.
»Fort!» mumlade han med underlig, hes röst.
»Fort! In!»
Han försökte krypa på händer och knän, men hon
reste upp honom, och stödd på hennes unga arm
kunde han skrida hastigare framåt. Då han kom in
i magasinet, började krampen på nytt, han rycktes
oemotståndligt ifrån henne och rullade om på golfvet
i konvulsioner. Amos Pentley kom och såg på med
nyfikna ögon.
»Å, Amos!» utbrast Jees Uck i den största ångest
och hjälplöshet, »han dö, tror ni?» Men Amos ryckte
på axlarna och fortfor att se på.
Så blef Bonners kropp slapp, de spända musklerna
gåfvo efter och hans ansikte fick ett uttryck af
lättnad. »Fort!» hväste han mellan tänderna — läpparna
kämpade redan med ett nytt annalkande anfall som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
