- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
181

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Jees Uck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131

Under tiden giek Jees Uck och sysslade i sitt stora
nya hus och drömde bort tre gyllne sommarmånader.
Så kom hösten som förebud till den långa vintern.
Luften blef tunn och skarp, dagarna skumma och korta.
Floden böljade långsamt fram och tunn is bildades i
lugna vikar. Allt nomadlif drog söder ut och tystnad
sänkte sig öfver landet. De första snöflingorna singlade
ned, och den sista inkommande ångbåten bökade
förtvifladt bland grötisen. Så blef isen hård, bildade
fasta ytor i långa sträckor, och Yukon flöt i
jämnhöjd med sina bräddar. Slutligen upphörde äfven detta,
floden stod stilla och de skumma dagarna slukades
af mörker.

John Thompson, den nye agenten, skrattade åt
henne, men Jees Uck trodde på missöden till hafs och
på floden. Neil Bonner hade kanske frusit in
någonstädes mellan Chilkoot Pass och St. Michaelis, ty de
sista resenärerna för året råka alltid illa ut för isen,
sedan de ha utbytt båten mot släden och måste åka
timme efter timme efter raska hundar.

Men inga raska hundar syntes till, hvarken uppåt
eller nedåt vägen till Twenty Mile. Och John
Thompson sade till Jees Uck med en viss glädje, som han
icke kunde dölja, att Bonner naturligtvis aldrig skulle
komma igen. Han framkastade också helt brutalt sin
önskan att träda i hans ställe. Jees Uck skrattade
honom midt i ansiktet och gick tillbaka till sitt stora
hus. Men när midvintern kom, då hoppet dör och
lifvet har sin lägsta ebb, fann Jees Uck att hon icke
längre hade någon kredit i magasinet. Det var
Thomp-sons verk, och han gnuggade sina händer och gick af
och an och ställde sig i sin dörr och tittade upp till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:35:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mycketguld/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free