Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. En skriftställare. En svensk en; en karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, egentligen borde feministerna hylla Strindberg som en jämlikhetens och kamratäktenskapets representant.
Till språket, kamratäktenskapet och manligheten dock också bristen på finhet. Också där är han en av oss. Nog kunde han klä upp sig. Nog kunde han ha medalj från Kejserliga Ryska Geografiska Sällskapet i lådan och känna stolthet över den. Uppträda som intelligensaristokrat. Men karriär gjorde han inte. Hans ungdomstid är föredömligt orolig. Efter studenten 1867 är han i Uppsala en termin, vikarierar som folkskollärare ett halvår, arbetar som informator, tänker bli läkare, studerar, kör i examen, vill bli skådespelare men får bara små roller, misslyckas, tar till
Uppsala igen men misslyckas åter. Skriver. Arbetar åt olika
tidningar. Hamnar på bibliotek. Skriver utan större framgång. Hinner bli trettio innan han får sitt genombrott med Röda rummet höften 1879.
Men han förmår inte riktigt utnyttja genombrottet. Anpassar sig inte. Skriver kulturhistoria. Till en del banbrytande. Men går mot de då svenskt anständiga. Svarar dem i Det nya riket och anses därefter omöjlig i bättre radikala
kretsar.
Skriver oss en hel nationallitteratur. Men inte ett enda "välgjort stycke" så som teaterstycken skall vara välgjorda. Inte en enda roman som ser ut som en roman skulle (och skall) se ut.
Han var en medelsvensk karl, en hygglig människa. En som tyckte om sill och potatis, blommor och små barn. Som spelade gitarr (stämd på eget sätt dock) och sjöng och inte spottade i glaset. Ja, som kunde dricka ordentiigt och supa till på allvar när han behövde rensa systemet.
Heidenstam kallade honom tölp när han inte längre trodde sig behöva utnyttja honom och i egna ögon blivit stor själv. Visst hade Heidenstam rätt! Men hans ordval var klassbestämt. Överklassbestämt. Agrarsocialisten August Strindberg var också i vissa perioder även ideologiskt en tölp; torpare, dorper, villain.
Ty hela tiden, även den när han såg sig som intelligensaristokrat, sken den ursprungliga tölpaktigheten igenom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
