- Project Runeberg -  Johan August Strindberg /
20

(2000) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. En skriftställare. En svensk en; en karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karriären. Fram till en viss gräns höll också han sig inom
anständigheten. Sedan tog skrivandet över. Strindberg visste
att det man aldrig kan säga sin hustru, sin bäste vän, en sin biktfar ens, det kan man tydligt skriva med svarta tecken på vitt papper för publik. Det finns ingen personlig
hänsynsfullhetsgräns. Den som håller sig till den skriver uselt som de andra.

Ja, han var tölp och den tölpaktigheten var i grunden politisk. Inte så att man, så som Hjalmar Branting försökte
inför likfärden, bör skriva in Strindberg i något sitt parti efter döden; som en mormon döpa honom i efterhand. Det
finns inget parti som band honom. Inte det Unga Sverge, inte Åttiotalet heller. Dem gjorde han upp med. Mot slutet av sitt liv stod han nära Stormklockefalangen. Men nära. Inte i. Han var inte ateist. Hans Gud var inte av statskyrkan precis och han tog sin religion som man tar ricinolja; blundade och svalde. Men just med den isgrå blicken snett underifrån kunde Strindberg tydligt se vad sådana som Sven Hedin och Carl Larsson skulle komma att gå för.

I Tegnérlunden, strax ovanför Blå Tornets Strindbergsmuseum vräker sig nu titanen August Strindberg ut ur klippan. Naken, trotsande, ungdomlig; en Loke med en väldig muskelsvällande bål som tar spjärntag mot livet. I tre gånger naturlig storlek och långt mer levande har Carl Eldh
format honom. Och Carl Eldh var den unge Strindbergs beundrare och den åldrande Strindbergs vän ända in i det sista. Han var en yngre vän och beundrare. Hans formade gestalt är Strindberg som hädar tidens gudar. Åttiotalets Strindberg. Och Svarta fanors. Men även Infernos och Fadrens. Eldhs bild tog sin stora form år 1912; Strindbergs dödsår men kom på plats först år 1942.

Men året därpå, 1943, dog i Berlin en redan då alltmer bortglömd Georg Wiedersheim, född i Västergödand, uppvuxen i Finland och sedan slutet på adertonhundraåttiotalet bosatt i Tyskland. Ett halvt århundrade tidigare hade han varit nästan ett litterärt löfte. Då som författaren Adolf
Paul.

Det var den tiden han var Strindbergs unge vän och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/myrstrind/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free