Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. En skriftställare. En svensk en; en karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här och nu blott ett allmänt påpekande för att underlätta läsningen:
Ja, under de första åren av åttiotalet var August Strindberg den intellektuellt ledande antisemiten i Sverige.
Detta gjorde att han råkade i allvarlig konflikt med stora delar av den dåtida svenska vänstern och med bröderna Brandes i Köpenhamn som var företrädare för den nordiska
litteraturen i Europa.
Judarna hade 1870 beviljats (nästan) fulla medborgerliga rättigheter av vänstern i en omröstning med 98 röster för och 18 emot i första kammaren och 116 röster för och 58 emot i andra kammaren. Tio år senare var Strindberg - och det var ingen hemlighet eller blott något han visade i brev och samtal; se Svenska folket och Det nya riket - vänsterns antisemit. Hans argumentering - som han lite skitnödigt diskuterade med Edvard Brändes - gick ut på att judarna hade fått sina rättigheter av demokraterna men förrått folket genom att assimilera sig till överklassen och bli svenska reaktionärer.
Det var i allmänhet inget särskilt bra resonemang. Men vad dagens läsare bör veta är att det har sin bakgrund. Det fanns en historisk skillnad mellan judarnas emancipation på kontinenten - där den efter franska revolutionen var revolutionär politik - och i det då kontrarevolutionära Sverige, där emancipationen vid samma tid var en kunglig politik. Fram till mitten av artonhundratalet var svenska demokrater och liberaler således fientligt inställda till judarna och betraktade dem som kungliga lakejer (och för borgerskapet konkurrenter). Men under åttiotalet började situationen i Sverige bli europeisk. Överklassjudarna hade vid det laget inte bara integrerats, de hade gift in sig i adeln och assimilerats i överklassen. De judiska handelsmännen var småborgare bland andra och de övriga judarna hade blivit hantverkare och lönearbetare.
Det var alltså en klassfråga. Men Strindberg gick i otakt och skrev 1882 som en svensk demokrat från 1848. "Socialism för de dumma!" sa Engels om sådana resonemang som Strindbergs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
