- Project Runeberg -  Johan August Strindberg /
31

(2000) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Nationalförfattaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillfälligt; det är fysiologiskt och kan mätas; hjärnan arbetar på annat sätt då.

Den som på detta sätt tar språnget från plikt till lust och av egen nyfikenhet vill börja läsa August Strindberg och slumpvis lyfter ut några volymer ur hyllan och bläddrar i dem kommer snart nog att finna en första ingång i hans författarskap. Kanske blir det Röda rummet. Kanske Ensam. Kanske Till Damaskus. Kanske Giftas. Kanske Inferno. Eller En dåres försvarstal eller Det nya riket eller Svarta fanor. Verken är många. Själv började jag läsa honom i
förpuberteten. Han stod i föräldrarnas bokhylla. Allt jag tvangs lära mig i skolan bytte förtecken när jag kom på De lycksaliges ö. Hos morfar, socialist och ateist av år 1900 och som sådan också Strindbergälskare med hyllan full av mästarens förstaupplagor fann jag så sommaren 1938 Legender, Mäster Olof och En blå bok. Sedan följde Strindberg mig genom puberteten och ut i vuxenlivet. Men jag lät hela tiden slumpen styra läsningen. Jag öppnade en hans volym, talade orden till mig fortsatte jag läsa. Ibland gjorde de det inte just då, i den åldern eller det året. Det dröjde upp i trettioårsåldern innan orden i Spöksonaten började tala tydligt för mig.

Ja, den som så på känn väljer ut just det arbete vars ord i
den givna livssituationen omedelbart intresserar och fängslar - som alltså lägger de andra åt sidan - och börjar läsa kommer att finna att August Strindberg skriver så att det är lätt att följa honom genom texten. Han talar i den. Det är som om han satt ljudande när han skrev. Man hör honom. Men man inte bara hör. Han skriver eidetiskt. Det är en honom bestämmande egenskap. En gång iakttagna scenerier
varseblivs åter med full omedelbarhet för honom i skrivandet. Läsaren kan därför också genom hans text själv se.

Men oavsett vilken volym man på så sätt valt blir just den
första bok man läser en ingång till ett livsverk som förvandlar sig med var bok man öppnar. Författaren är densamme med ett tonfall och en språkmelodi man känner igen från de första ungdomsverken till de sista stycken han skrev innan cancern tog honom. Men samtidigt är han ständigt en annan; under det man går från volym till volym

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myrstrind/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free