Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ett svenskt böjningsmönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ån satt still.
Björn slog av spettet.
"Nu är det slut, far!" sa Ån och satte fadern i en fållbänk
så att gaveln gick ut.
(SV 2, s 104.)
Detta minns vi alla när vi vågar tänka efter. Några bland oss satte verkligen till slut den hojtande fadern i en fållbänk så hårt att gaveln gick ut och vi blev fria (som om vi satt gubben på undantag och tagit gården); andra blott tänkte det. Men alla känner vi igen oss i den strindbergska texten - om vi vågar öppna de av anständighet slutna portarna till våra tonår!
Bara några år senare, strax efter vårt handgripliga fadersuppror, formulerades i hans ord för oss som för tiotusentals andra svenska läsande ungdomar en Strindbergs
intellektuella erfarenhet vilken vi alla i en eller annan form delat. En där Strindberg formade vår livshållning. Man kan och bör säga högt det man verkligen anser! Kungen är ju naken vad än de alla hävdar.
Under samtal med professorn kom man in på brännbara ämnen och Johan lockades ur sina förskansningar så långt att han förklarade Dante tämligen betydelselös för mänskligheten och att han var överskattad. Johan hade en hel del goda grunder, men kunde ej ta fram dem när professorn trängde på och hela föreningen stod som en skock omkring kämparne som trängts in i kakelugnsvrån. Han ville först säga att kompositionen i Commedia ej var originell, utan en mycket vanlig form, vilken blivit strax förut använd i Albericus’ vision. Han ville påstå att Dante ej kunde giva hela sin tids bildning och tankar i detta poem, då han var så obildad att han ej kunde grekiska. Han var ej filosof då han slog tanken i band under uppenbarelsen och därför var han heller icke någon föregångare till renässans eller reformation. Han var icke patriot, ty han hyllade ett tyskt kejsardöme med guds nåde. Han var på sin höjd florentinsk bygdepatriot. Och demokrat var han ej heller, ty han drömde alltid om ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
