Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ett svenskt böjningsmönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Heidenstam" (BREV 14, s 121) och sedan särskilt i artiklarna
från juni 1910: Abnorma skolan, De fem raderna, Kråksång,
Omkring 1890. (Omvärderingar) (SV 68, s 77-95). Men när
nu också Verner von Heidenstams brev publiceras, då blir bilden av Heidenstams utveckling till och manövrer inför det i svensk litteratur typiska beteende August Strindberg kallade "Pepita-attentatet" tydligare. (Se Verner von Heidenstam, August Strindberg. Brev 1884-1890. Inledning av Magnus von Platen och kommentarer av Gudmund Fröberg, W&W, Stockholm 1999).
Att ställa August Strindbergs beskrivning av det litterära arbetets villkor mot just Verner von Heidenstams senare praktik visar därtill mycket tydligt den bestående skiljelinjen i svensk litteratur:
Vet du att hela det unga sträfvandet i Sverge äcklar allmänheten så att de hålla deras böcker ifrån sig! Icke ens Levertin köpes! Hvarför! Derför att de äro ledsamma! Låtom oss behålla vårt inflytande och icke bli ledsamma. Jag har gunås varit det under min konvalescent-tid i Schweiz, men skall snart återgå till satyren.
Värre är att min ateism börjar göra mig gammalegoistisk. Jag tycker sålunda som så (ibland). Har du inte ådragit dig nog helvete på jorden för dina medmänniskor, och arbetat rakt mot ditt eget intresse, för att nu få rätt att hvila och lefva för dig och dina barn. Jag har verkligen varit en dum fanatiker! Efter Röda Rummet var allting förlåtet, man talade om Akademien i en framtid naturligtvis, man viftade med sinekurer - och likafullt, så gick jag stad med Svenska Folket och Nya Riket. Det var tur för underklassen att jag var så mycket idealist ännu att jag ville af princip rifva den höjd som jag då hade lätt att bestiga!
Du må inte tro att verlden (le monde) var stängd för mig med Röda Rummet. Tvertom! Klemming var min vän (han svor på Snoilskys beröm), Idun öppnade sina armar och jag gret (av fylla) vid Nybloms bröst klockan 3 på morgonen när Riksantiqvarien Hildebrand drack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
