- Project Runeberg -  Johan August Strindberg /
64

(2000) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ett svenskt böjningsmönster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brorskål med mig i två kubiktum brännvin (oaktadt jag skojat med hans stenyxor i R.R.) vid morgonsexan. Jag åt middag hos Nordenskiöld med en Japansk prins af blodet och Soto Maior, Waærn och Hans Forsell. Jag stiftade en klubb, i hvilken Svante Hedin (gamle kungagycklaren), Willmann med fru Kjellberg, professorn, m. fl. ansågo som en ära att få roa mig! Allting lekte och log - och så - pang!

Hvad var det för en magt som dref mig! Jag visste jag skulle bli biltog, hädad, smädad - och ändå gick jag stad
och gjorde det!

Var det Herostratos äresjuka? Nej! Att vara den förste!
Guvet!

Affär? Nej! Ty det hade varit bättre affär att skrifva vackert, det vet du. Det finns ingen som "säljs" så mycket som Wirsén och Snoilsky och Topelius.

Det var den helvetes gamla pligt- och askes-tron och, kan du tro det, känslan af "kallelse". Du må tro jag stred en strid innan jag beslöt mig för att ta vanära och borgerlig död för ett rosenrödt stilla lif! (Se första scenerna i Mäster Olof!)

Hvad jag vet! Det är: att som jag nu har det, är det förfärligt! Landsflykt är ett rysligt straff!

Och ändå! Ändå står jag i begrepp att göra landsflykten - evig! Ty -ja det får du veta när vi råkas.

Eget att öfverklassen böjer sig i det längsta för talangen.

Svenska Folket hade rasat ut! Jag låg afrättad. Man började "dra sig". Så kom Mäster Olof opp! Älskvärda bref från Nyblom och fru. Viftningar med Akademiens anslag!

Då svarade jag Nyblom: tack för Er vänskap, men strax skola vi stå som fiender midt emot hvarandra. Jag sörjer i förväg öfver det, men min väg går ut i ödemarken, utan vänner, utan få ega vänner.

Och så högg jag in med Nya Riket.
Tror du det var slut. med deras tålmodighet?
Nej, Nyblom skref än en gång, räckte än en gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:15 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/myrstrind/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free