Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ett svenskt böjningsmönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemma i salongerna och vid hovet. Även för den bland oss som inte själv är troende är den strindbergska religiositeten därför helt begriplig. Vilket de finkristnas inte är.
Troende var han - just som Stormklockan skrev - livet
igenom. Socialist kallade han sig ibland. Men marxist var
han aldrig. Han hade läst Marx och uppskattade honom inte. Industrisocialisterna hade fel; agrarsocialist kunde han kallat sig ibland. År 1886 redovisade han sin ståndpunkt - och publicerade texten år 1909 - i Författaren, fjärde delen av Tjänstekvinnans son:
Men Marx var filosof, och vad värre var, tysk idealist och
hegelian. Hans metod består i att uppställa som översats det sökta resultatet, just det som skulle upptäckas. Därpå samlar han en stor mängd fakta som bevisa för; de som motbevisa utelämnas. Det är en gammal god filosofisk metod. Marx var heller inte bara den lärde forskaren man velat göra honom till, utan den passionerade agitatorn som från London redigerar Internationalens program. Lassalie var hans reseombud. Båda voro idealister, sågo eldrött, och ville genast ha förverkligat vad deras skrivbordsfantasier skapat. Hur kunde de annat, barn av reaktion och romantik, levande och verkande innan ännu transformismen hunnit rensa de gamla hjärnorna. Och hur kan ett ungt släkte våga bygga på så gammal, redan förhistorisk grund.
Johan hade alltid haft lite rädsla för den slags socialism; och han hade endast i "agitatoriskt syfte" eller experimentvis upptagit lånesatser ur dess böcker, dock lämnande frågan om privategendomen på tillväxt. När han nu börjar granska arbetarfrågan, finner han snart, att med dess enbara lösning samhället icke är räddat. Icke vore tanke- och yttrandefrihet garanterad med att arbetar ne erhöllo maskinerna (en massa arbetare voro pietister); icke vore man säker om politisk frihet heller (det fanns monarkistiska arbetare som gjorde kungliga processioner). Vidare började han se i industri-arbetaren icke den allranyttigaste av samhälismedlemmarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
