Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Men vad med detta Sverige? Till frågan om misärens dubbelhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I hela Sverige finns för närvarande ingen tidning, der
man kan få läsa en grundlig recension öfver en
vitter-hets-product.
(s 97> 98)
I detta hade han rätt. I Europas litteratur ger oss perioden
1800 till 1872 en enorm rikedom. Men vad gavs ännu 1872
av allmänt intressant svensk prosa och dramatik? Vad att
läsa? Om jag tänker efter och går till hyllorna blir det inte
mycket. Enstaka namn: Livijn (som Ruda uppskattade),
Almqvist, Cederborgh, Bremer och Blanche och kanske
ytterligare någon. Och poesi? Den roar mig mindre än den
roade Ruda. Också en Tegnér stampar biskopligt. Så dåliga
vers som våra stora skalder skrivit, våga icke nutida medelmåttor
framlägga på juldisken, skrev Strindberg med rätta år 1883 i
förordet till Dikter på vers och prosa (SV 15, s 9). Eller, som
han uttryckte det när han skulle avsluta andra bandet med
Samtiden i Svenska folket året innan:
Litteratur.
Skaldekonsten har i vårt land haft ett så obetydligt
inflytande på utvecklingen, att det nästan är lika med
intet; det buller, som i århundradets början hölls av
studenterna i Uppsala och poeterna i Stockhom, var av så
ofantligt ringa vikt för svenska folkets utveckling, att det
här icke skulle vidröras, om man icke skrivit böcker om
saken och gjort det poetiska oväsendet till en händelse
av historisk vikt.
(SS VIII, s 433.)
Ja, att någon - inte ens den som är född in i det svenska
språket och vuxit upp i dess kultur - som inte för karriärens
skull måste få betyg i ämnet girigt skulle störta sig över den
svenska misärens litterära skatter tror jag inte. Dock står
standardverken om äldre svensk litteratur i halvfransk
dräkt med guldtryck i rad, hyllmeter efter hyllmeter, ute i
boden där jag gett litteraturvetenskapen, psykologien,
mo-deiltågsdokumentationen - och astrologien - sin plats. Ty
som August Strindberg påpekade 1882:
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
