Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Men vad med detta Sverige? Till frågan om misärens dubbelhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära svenska litteratörskapet (och kanske till och med till
Akademien!). Dels tvang det honom till brödskrivandet;
journalistiken, översättningarna och det kulturhistoriska
arbetet. Det var som murvel Strindberg lärde sig skriva. Det
var genom att översätta H. C. Andersen och amerikanska
humorister sådana som Artemus Ward och Mark Twain
(någon klok förläggare borde trycka om Amerikanska
Humorister II och III, Seligmann, Stockholm, 1878 och 1879)
han befriade sig från onödig respektabilitet och det var
som - icke behörig - amanuens på Kungliga biblioteket
med tillgång till dess väldiga boksamling han började
förmå läsa fritt, oakademiskt och på tvärs.
Röda rummet var varken bröderna Goncourt eller Zola!
Att den kom att skällas för naturalism var bara ett tecken på
obildning! Den var inte ens komponerad som roman. Den
blev frigörande för att den var så gammaldags. Inspiration
och förebild fann Strindberg i de skisser den unge
journalistsignaturen Boz publicerat mer än fyrtio år tidigare, just
som Boz höll på att bli till Dickens!
Under det år han nu läste Dickens vaknar hos honom
begäret att på ett ungefär liknande sätt kunna rikta ett
samlat anfall på hela detta samhälle, som han aldrig
kunnat försona sig med, men som ändock pockade på
hans aktning, beundran och hans arbete. Han tänkte
först göra en Svensk Pickwick-klubb, men så stego hans
egna minnen upp, och nu sökte han gruppera dem, få
inrama dem och sedan det länge kokat under hans
smältugn var det färdigt för gjutning.
(Tjänstekvinnans Son, IV, Författaren, SV 21, s 124.)
Fast det "skulle löna sig att söka på närmare håll",
påpekade Gunnar Brandeli (Ett författarliv I, s 264). Underifrån
alltså; en sorts sökande de officiella litteraturvetarna
ständigt förbisett: Den rabulistiska svenska
följetongslitteraturen i Crusenstolpes efterföljd är dåligt kardagd. Men om
man gör som Brandell råder, sätter sig vid läsbordet och
börjar bläddra igenom - och låter ögonen ströläsa -
Fäderneslandet nummer för nummer, årgång efter årgång
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
