Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Vad med Strindbergs antisemitism?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skedliga urinnevånarne" som kommit till den
upptäckten!
Ja, i andra delen av Svenska folket hade Strindberg i kapitlet
Judarne just skrivit sin version av judarnas historia i Sverige
och - som Frans Hodell påpekade, inte skämtat eller skrivit
sedesatir utan ställt sig på en rasistiskt utformad
antisemitisk ståndpunkt:
Derpå vilade saken till 1840 års riksdag, då de tre
ofrälse stånden förenade sig i en anhållan att få 1782 års
judereglemente återställt. Den diskussion söm då förekom
i borgareståndet, är högst märklig, emedan detta stånd,
som närmast kom i beröring med judarne, bäst kunde
yttra sig om dem. Frågan är nämligen här från början
ställd på sin rätta ståndpunkt, nämligen som rasfråga, så
att varje motståndares lust att hissa den falska flaggan
-religiös ofördragsamhet - genast betogs dem. Det var
Carl Lidbom i borgarståndet, som vågade taga ut steget
denna gång, och bära alla det filantropiska kotteriets
beskyllningar för att vara oupplyst. Han öppnar sin motion
med den förklaringen att då de författningar av 1838,
som åt ett främmande folk inrymt medborgarrätt och
som rörde högst viktiga punkter i civil- och kyrkolagen,
blivit utan rikets ständers medverkan samt utan högsta
domstolens eller andlig myndighets hörande utfärdade,
med åsidosättande av grundlagen,
konstitutionsutskottet nog skulle beivra saken som ett självsvåld.
A../
Herr Helsingius visade huru vissa av judarne
missbrukat gästfriheten och förstått att icke allenast genom
tum-ning av våra författningar, utan ock genom de medel de
ägt i sina händer, nedtysta auktoriteter och beslagare.
Detta var också på några undantag ståndets allmänna
mening 1840; men 1853 hade meningarne ändrats, och
då beviljades, på förslag av en i borgarståndet, som var
av judisk extraktion och därför med stora filantropiska
syften begåvad, nya och vidsträckta förmåner. Vad sedan
inträffat känna vi!
(SS 7, s 280, 284.)
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
