Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Vad med Strindbergs antisemitism?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jag tar hellre några passiarer om judeförträfflighet
hvilka jag hoppar öfver, än en mängd
Christendoms-grummel hos Atterbom o Malmström, hvilka stå som
lösöre emot Brändes.
(BREV I, s 103-104.)
En sak är vad han skriver i brev till olika vänner; där kan
uttrycken vara lika grova om judar som om annat. Sådana
brev behöver inte vara mer än symptomatiska. Om ens det.
Men under årtiondet fram mot Giftas-processen 1884 när
han utvecklar sitt författarskap definierar han sig också
som antisemit inför den liberala publiken. Han är själv
medveten om det tvetydiga med detta och samtidigt som
han år 1882 i Det nya riket med kapidet Moses öppet (och i
kontakten med Wallenberg dolt) träder fram från vänster
som den ledande svenske antisemiten vill han gardera sig.
Brytningen mellan August Strindberg och Edvard
Brändes blir upplysande. Gentemot den litterärt mäktige
Edvard Brändes uppträder i breven faktiskt en skitnödigare
Strindberg än den vi är vana vid. Men nu söker han också
argumentera. Argumenten är begripliga från en
traditionell småborgare i den svenska situationen. Men de är
krogbordsargument. De håller inte i intellektuell debatt.
Det är inte ens ett genomtänkt ställningstagande.
Argumentationen är begriplig för den som känner till
klassrelationerna kring emancipationen i Sverige. Men Strindberg
har inte själv förmått analysera sina reaktioner. Och han vet
det. Edvard Brändes däremot framstår just som den
intellektuella danske radikala borgare -judisk - han var.
I det brev av den 26 juli 1882 där han beskrev den
förföljelse han och hans familj utsattes för från de
kulturkonservativa skrev Strindberg alltså till Edvard Brändes om
judefrågan för att förebygga:
Käre Broder!
En sak som jag vill i förväg gifva min förklaring på!
Jag anses vara judhatare och har nu i min nya bok gjort
satir på våra judar. Jag hatar icke judarne men våra ser-
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
