Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Vad med Strindbergs antisemitism?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du mener, jeg ikke er J0de. Du tager fejl. Jeg er
simpel then tvungen til at være det, enten jeg vil eller ej, og
allermest af min egen Stolthed, som byder mig ikke at
förlade dem, der angribes. Der skrives aldrig
nogensin-de en Artikel mod min Broder eller mig, i hvilken ikke
Jodehadet figurerer.
Jeg haaber till Jahveh, at Din Bog maa være en Fri
Aand som Din værdig. Jeg kan næsten ikke tro det
modsatte. Men qui s’excuse s’accuse og Du har gjort mig
bange.
Din hengivne
Edvard Brändes
(Georg og Edvard Brändes Breweksling... s 36-38.)
På ett intellektuellt plan fanns ingenting Strindberg kunde
svara. Vem känner för övrigt sin farfar med säkerhet? Men
nu är han också snart utanför Sverige och har lämnat såväl
dess krogumgänge som dess efterblivenhet. Han kommer
i takt med Europa och kommer in i andra förhållanden
och utsätts för helt andra intellektuella inflytanden. Men
först efter Giftas-rättegången - i Tiden den sextonde
december 1884 - tog Strindberg med artikeln "Mitt judehat*
officiellt avstånd från den antisemitism han representerat i
Sverige:
Efter som judefrågan kommit att rivas upp i Sverige, är
det kanske min skyldighet att yttra mig, både därför att
jag nu anses vara en indirekt orsak därtill, och därför att
jag, kanske med rätta, anses ha någon skuld i den ovilja
som nu från ett visst håll visats judarne.
Att mitt beryktade judehat, som mest tog sig form i en
satir mot judarnes svenskhet och svenskarnes
jubelfestpatriotism, snart blev något tillryggalagt, har jag sedan
visat i handling, misstydd naturligtvis, som allt vad jag
företager mig, och jag hoppas få visa det än mer
framdeles, när jag får rikare anledningar. Att jag icke kan annat
än förakta de angrepp, som nu från statskyrkans sida rik-
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
