Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Jagromanerna och fallet Frida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna bok är författad 1886; har sedan dess legat i
manuskript och är icke förr utgiven i tryck. Den tillhör
således det för länge sedan förgångna och utgör endast ett
skede i författarens liv, ett stadium lagt till
handlingarne, och må som sådant dömas.
(Så inleds verket i den enlighet med Strindbergs
impri-matur i första tryckta upplagan i SS XIX men i den
direkt mot upphovsmannens önskan omstuvade utgåvan
SV 21 återfinns orden först som bihang till
"Kommentarer", s 264.)
Ja, det ligger tio skiljande år mellan sjätte delen av sviten,
En dåres försvarstal som skrevs 1888 och den sjunde
delen Klostret som skrevs 1898 (men publicerades först år
1902 och då omarbetad till Karantänmästarens andra
berättelse). Det decenniet hade för Strindberg varit en tid av
personliga tragedier med två skilsmässor, ideologiska
omställningar och livsåskådningskriser; han gick genom
Inferno.
Men så enkelt är det inte. Kriserna och de religiösa
omställningarna innebär inte några djupa personlighetsskov.
Den underliggande kontinuiteten dominerar liv och verk.
Det som förändrades var viljan att till publiken öppet
skriva ut det mest personliga. Det mest personliga förs efter år
1896 in i den i skrivandet icke för publik avsedda Ockulta
dagboken.
Den som slår på "Strindberg, Johan August" i
National-encyklopedin får veta att han "skrev självbiografin
Tjensteqvinnans son". Så står i uppslagsverken ända sedan Eugène
Fahlstedt 1891 i Nordisk Familjeboks första upplaga skrev
om "det sjelfbiografiska verket Tjensteqvinnans sonn.
Men ordet självbiografi kan numera leda vilse. Det har
blivit ett portföljord. I det stoppas ner alla slags texter i
egen sak. Men ännu när Strindberg skrev Tjensteqvinnans
son var ordet självbiografi, autobiografi, specifikt. Ett
nyskapat adertonhundratalsord ("néologisme" enligt Emile
Litt-rés franska ordbok 1866) vilket användes för att skilja ut
texter som Rousseaus Bekännelser från memoarer som
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
