- Project Runeberg -  Johan August Strindberg /
178

(2000) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Jagromanerna och fallet Frida

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den sorts självbiografi som dessa böcker bjuda var något
enastående nytt i svensk litteratur. Där finns intet försök
att försköna sig själv, ehuru visserligen ett energiskt
självförsvar. Där finns å andra sidan ingen from
syndabekännelse, ehuru visserligen ett ohöljt blottande av egna små
svagheter och felsteg. Just denna ohöljdhet var det drag
i Strindbergs verk som mest förfärade hans samtid. I
synnerhet som avhöljandet även gällde andra än honom
själv. Han vågade ju rentav skildra sin mors fel, han
vågade tala kritiskt öppet om modern. Det var något
oerhört; var ej en man som tillät sig något dylikt ett
moraliskt vidunder? /Och, J.M./ den självbiografiska bok
som Strindberg september 1887-mars 1888 skrev: En
Dåres Försvarstal /var, J.M./ den hemskaste bok som
Strindberg och följaktligen någon svensk författare
skrivit.

(Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk.
Bokförlaget Nutiden Stockholm 1921, s 158, s 165)

Den självbiografiska tradition Strindberg där inledde i vår
litteratur skiljer ut sig från den senare, den länge gängse
allmäneuropeiska. Inte bara för att den är självbiografisk i
adertonhundratalsmening utan för att den också på annat
sätt är nationellt specifik.

Tag ett typiskt exempel: Michael Meyers Strindberg. A
Biography. Han förstår inte Tjänstekvinnans son. Boken är
honom i långa stycken tråkig, dess samhällssyn till dels
obegriplig och till dels påklistrad och i likhet "med det mesta i
Strindbergs icke-dramatiska produktion är den nu mycket
överskattad i Sverige." (s 157) Han har helt rätt! I sin
kulturtradition. Inte i vår.

Ty Erik Hedéns ord tydliggör vad som skiljer det som
blivit en huvudfåra i litteratur på svenska språket från det
europeiskt accepterade: Där finns intet försök att försköna sig
själv, ehuru visserligen ett energiskt självförsvar. Där finns å
andra sidan ingen from syndabekännelse, ehuru visserligen ett ohöljt
blottande av egna små svagheter och felsteg. Det är en exakt
beskrivning av det som i japansk litteraturteori kallas jagbok

178

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:38:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/myrstrind/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free