Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Jagromanerna och fallet Frida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men detta känner vi igen! En subjektets litteratur;
skildringen av ett människoöde vilket genom en unik stil -
alltför modern för sin tid - blivit med själva seklet sammansytt.
Så kan såväl Tjänstekvinnans son som Jacques Vingtras
beskrivas. Där valfrändskap!
I Sverige hade Strindberg öppnat språket och tagit det
från överklassen och akademien. År 1886 började han
skriva självbiografi - i adertonhundratalets - mening och
samtidigt föra en samtida europeisk av partibok (och
samfundstillhörighet) obunden refraktär tradition vidare.
Därmed möjliggjordes det som blev huvudfåran i vår svenska
1900-talslitteratur; det subjektivt/realistiska, underklassiga
och refraktära berättandet. Jagböckerna. De för den
europeiska högreståndslitterära och akademiska traditionen
svårbegripliga (i Frankrike för övrigt till det straffbara
opublicerbart).
Valet av titel - Tjensteqvinnans son - reser viktiga frågor
som inte har med Vallès att göra. De öppnar mot de
djupare skikten i Strindbergs världssyn:
’Tjänstekvinna" skriver G. Holm i Olof Östergren,
Nusvensk ordbok (Åttonde bandet, W&W, Stockholm 1964,
s 386) "torde numer huvudsakl. vara känt genom
Strindbergs bok Tjänstekvinnans Son."
Ja, ordet tillhör inte det normala språkbruket. Det är ett
laddat ord, nu strindbergskt men 1886 ett bibliskt laddat.
Tjenstpiga eller tjenarinna var då det normalare.
Själv skulle Strindberg senare - när han skrev Klostret
1898 - förklara titelvalet:
Han hade en gång antagit pseudonymen
Tjänstekvinnans Son, utan att tänka på annat än att hans mor tjänat,
men flera år efteråt råkade han under arkeologiska
studier i Gamla Testamentet fa upp historien om Hagar.
(SV 50, s 11.)
Ända sedan detta publicerades första gången år 1919 i
Samlade Otryckta Skrifter Andra delen har det varit ett styrande
uttalande. Gunnar Brandeli påpekade dock att "Strindberg
inte gärna kan ha varit omedveten om" ordvalets "bibliska
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
