- Project Runeberg -  Johan August Strindberg /
196

(2000) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Jagromanerna och fallet Frida

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intrigant påfrestande kvinnliga huvudroll. Till skillnad från
Strindberg visade Wedekind ingen större respekt för Frida.
Men om det inte var så att breven var skändligt
oförlåtliga var det heller inte sant att Frida svarade på dem med att
begära skilsmässa. Fast det kan tyckas så av vad hon skriver
för publik 1934:

Om bara ett enda ord vore sant av allt det han förebrår
mig så skulle jag krypa till honom på mina knän. Om
han bara i djupet av sitt hjärta trodde på det, skulle jag
förlåta honom allt, och mer till. /... / Att hålla honom
fast, att rycka honom tillbaka i huslighetens och det
dagliga slitets kvävande luft, det vore som ett mord. Även
om det kostar blod, och även om hjärtat går i stycken: il
faut comprendre 1’affreuse nécessité!

Det måste så vara! Jag måste skriva till Fuchs
/advoka-tenJ.M./, att han skall föra skilsmässan till slut. Det
måste ändigen bli ett slut... Men hur skall det sluta, hur -?

"Herr advokat" - skall jag skriva -jag har gått till
slaktbänken, därför att jag måste ... jag är ingenting annat
än ett helt vanligt djur ... Det är inte synd om mig...
Men ha medlidande... Om honom är det synd, synd...
Nu sträcker jag fram huvudet... Gör inte August
Strindberg illa —!"

(Strindberg och hans andra hustru II, s 374 och
447/448.)

Det är ett stadigt slut på en bok. Men i den boken lade hon
sina minnen tillrätta för att de skulle stämma med vad
Strindberg skrivit i Inferno och Karantänmästarens andra
berättelse.

Verkligheten var en annan. Spelet dem emellan i
november/december 1894 blev alltmer uppslitande. Frida
talade till slut om skilsmässa och Strindberg hotade med att i
så fall lägga fram bevis vilka skulle krossa henne för livet
men att han trots detta hennes nyliga beteende vore
beredd att fortsätta om hon i fortsättningen aldrig träffade
Gretor och Langen, höll sig trogen. Han hoppades på den
dag då hon och han och barnet kunde få leva samman.

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:15 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/myrstrind/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free