Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Men hur med kvinnorna? Och var han inte tokig? Eller åtminstone alkoholist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod mycket nära August Strindberg just under dennes
Berlintid och förblev därefter ända in i det sista en av August
Strindbergs närmaste.
Ännu åtta dagar före hans död erhöll jag följande
depesch:
"Är Wassermans medel mot kräfta användbart för
mig? August Strindberg"
Medlet, som naturligtvis anbefalldes honom som en
sista förhoppning, nådde honom icke levande.
(Carl Ludwig Schleich, Hågkomster om Strindberg.
Översättning av Gust. Lindelöf. Björk 8c Börjesson,
Stockholm 1917, s 61.)
Nära Strindberg? Ja, Strindberg skulle med säkerhet i sin
ockulta dagbok ha utnyttjat den anteckning om sin vän
Schleich som jag fann i mitt exemplar av den tyska
upplagan. Den hittade jag på antikvariat i Berlin och i den har
Strindbergs tyske översättare Emil Schering på
försättsbla-det med rött bläck antecknat:
Schleich föddes 10 år efter Strindberg.
Schleich avled 10 år efter Strindberg.
Bägge levde blott 63 år...
I sina memoarer skrev Carl Ludwig Schleich just om
Strindbergs eventuella sinnessjukdom:
Man får emellertid icke tro, att Strindberg någonsin
varit sinnesrubbad. Han var alltid logiskt säker i sina
tankar och respekterade alla invändningar med det största
själslugn. Måhända behärskades han en smula av
förföljelseidéer, men dessa hade aldrig något tvångsartat över
sig utan voro städse udoppet för en såvitt jag kunde
kontrollera honom alltför berättigad misstro.
Man måste tänka sig in i medvetandet hos en sådan
allomfattande ande som hans och fråga sig, vad denne
man måste lida av en isolering, vars motstånd
förverkligade sig på alla håll och kanter i en legion av nålstyng.
Det måste i sanning en vidunderlig ganglieapparat till
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
