Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Vilken text??
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Falk och Struve besöker där La Croix’ café. Uppgörelsen
med journalistiken blir frän. Frän är också teckningen av
bonderiksdagsmannen. Strindberg hånar det nya
statsskicket.
Det kapitelslutet finns i Landquists upplaga. Dock där
det hör hemma; bland anmärkningarna (SS 5, s 388-393).
Men det saknas i Smedmarks upplaga (SV 6). Han nämner
det visserligen i efterskriften och det kanske publiceras i
kommentarvolymerna i sinom tid.
Vidare:
Förläggaren, Joseph Seligmann, hade synpunkter. Han
ville dämpa Strindberg.
Han fick igenom att Strindberg strök en rolig
beskrivning av det tvetydigt oskuldsfulla i den kristliga
bokhandelns uppbyggliga illustrerade tidskrifter med stora
brittiska träsnitt. En beskrivning som förklarar varför Strindberg
låter Falk för ett ögonblick fattas "av en gudlös tanke".
Också det finns i Landquists upplaga (SS 5, s 399) men
saknas i Smedmarks (SV 6).
Men betydligt värre är det med två andra texter vilka
Seligmann fick strukna. Om dem har vi Strindbergs skrivna
ord att de hör till verket. I Mörners Bilaga III. Strindbergs
anteckningar om efterlämnade outgivna skrifter, som jag
redan citerat, står med August Strindbergs hand skrivet:
Epilog till Röda Rummet slutet och det utskurna
kapitlet.
(Den Strindberg jag känt, s 173.)
Epilogen var det lyckliga slut som förläggaren krävt men
som Strindberg inte velat föra in i boken; det trycktes
senare separat. Slutet var det korta - och ordrätt kyniska - PS
som Strindberg införde i första korrektur och tydliggjorde
i andra korrektur men som han tydligen i en kompromiss
med Seligmann strök i den tryckta upplagan mot att han
slapp införa epilogen.
Det utskurna kapitlet är det ursprungliga kapitel 23
"Människors öden" i vars marginal Seligmann skrivit:
"Synes mig utan saknad kunna utgå." Vilket skedde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
