Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Myter
- Myterna i literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hon togs åter från en man så svag.
Se’n ville kvinnors kärlek han försaka,
och döden fick han utav kvinnors lag.
Sålunda sammansmälta tidens båda passioner,
herdespelet och gudasagan, i detta drama med full användning
av den sistnämndas motiv, och vägen är nu öppen för att
hämta fram ämne efter ämne till lyrisk, episk eller
dramatisk behandling och att låta mytologiens och
hjältediktens alla gestalter uppträda som bärare av de idéer, vilka
den konstnärliga viljan önskade giva uttryck åt.
I våra dagar vänder man sig bort från dessa
konstprodukter med ett naturligt ogillande, dikterat av den
moderna smakriktningen. Men det är väl med detta som med
allt annat, som för en tid sättes i högsätet: det bäres av
en inre nödvändighet, som man själv på den tiden icke
hade klart för sig, och som vi fortfarande kunna ha svårt
att ge ett fullt riktigt uttryck åt. Man får härvidlag
komma ihåg, att det under hela denna period gällde att
finna en ersättning för det skolastiska tänkesättets
abstrakta begrepp, dess bibliska fantasi och översinnliga
symboler. Man ville icke blott konstnärligt det åskådliga,
utan också mänskligt det jordiska. Man ville gripa själva
naturen och fasthålla den i tankens form. Men tanken
var icke tillräckligt mogen för att rå med detta, och
"naturen" var ett alldeles för nytt begrepp för att kunna
utnyttjas konstnärligt. När detta i våra dagar låter sig göra,
ha vi icke blott de förflutna århundradenas naturkännedom
och naturupplevelser, utan också en Shakespeare, en
Rousseau, en Goethe bakom oss. Men på den tiden kunde man
knappast tala om naturliga ting, ej ens om rent mänskliga
förhållanden och begrepp, om kärlek och hat, om rättvisa,
tapperhet, vishet, om himmel och jord, om skog och mark
såsom områden av livet och skönheten utan att ikläda dem
en form, som gjorde dem till en levande verklighet, och
som på intet sätt erinrade om Thomas av Aquino eller
Aristoteles. Till denna begreppsvärldens sekularisation
voro de klassiska förebilderna i hög grad användbara och
tillmötesgingo själva det språkliga behovet med uttryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myter/0017.html
