Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Myterna i literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vi själva ännu icke förmått frigöra oss från, så länge
vi säga graciös, erotisk, herkulisk eller rent av hermetisk.
En annan sak är, att den efterföljande rokokotiden drev
detta liksom allt annat till en ytterlighet, där det
överdrivna och det inlärda i lika hög grad avlägsnade sig från
det naturliga. Här blev det uteslutande till prydnad,
vilket förut utgjort en nära till hands liggande tillflykt för
tanken eller den konstnärliga stilen. Allt blir artificiellt
och dekorativt, och mytologien hamnar i takmålningar
liksom herdelivet i den sidenklädda pastoralen. Dikten
blir allegori, och de antika gudarna inflätas såväl bland
pedanternas tanketrådar som i hovjunkrarnas
komplimanger.
Alltsammans var moget för satiren, och karikatyren
uteblev icke.
Under samma litteraturperiod, då Corneille pånyttfödde
det antika hjältedramat och Racine utvecklade den
heroiska stilen till fulländning, skrev Moliére i nära
anslutning till den latinska förebilden sin präktiga
"Amphitryon". Men trots all den värme och värdighet, som han
inlägger i Gudafaderns kärlek till den bedragna, jordiska
Alkmene, nekar han sig icke det mytologiska skämtet att
inleda hela dramat med den kostliga replikväxlingen
mellan Merkurius och Natten, vari han gör gudarnas
sändebud till en jäktad och missbelåten Leporello åt den
gudomlige Don Juan.
Merkurius har tagit plats på ett moln, och Natten
kommer körande genom luften i en vagn, dragen av två hästar.
Merkurius.
Sakta i backarna, min förtjusande fröken; var god och stanna, ty
man önskar er hjälp i ett visst fall, och jag har två ord att säga er
från själve Jupiter.
Natten.
Å, är det ni, herr Merkurius? Vem hade kunnat gissa, att ni satt
där, och i den ställningen!
Merkurius.
Jo, på min ära, vet ni, jag blev trött på att inte kunna stå Jupiter
till tjänst som han ville i alla hans affärer, och så satte jag mig i
lugn och ro här på molnet för att vänta på er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
