Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Hur man tolkat myterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mänskliga medvetandet, varken dikt eller tanke eller
spekulationer, utan spontana alster av själva medvetandets
substans, nämligen de teogoniska potensernas utveckling.
Härigenom förklaras deras av mänskligt tänkande och
människans frihet oberoende, medvetandet objektivt
behärskande makt". (Pfleiderer.)
Att den teogoniska processen är befryndad med den
kosmogoniska framgår därav, att den tar sin utgångspunkt
i naturmyternas inbördes förhållande, vilket icke bör
fattas som en personifikation eller dyrkan av naturens
krafter, utan som en utveckling av själva dessa övernaturliga
makter, vilka liksom besatt det mänskliga medvetandet.
Under detta krafternas inbördes förhållande kommer det
gudomliga, vilket ursprungligen vilat i sig självt i en
omedveten enhet, att upplösas i polyteismens mångfald
och inre spänning, tills det senare genom
mysteriereligionen efter hand frigör sig till det andliga egenliv
(självliv), som utvecklar sig genom uppenbarelsen, och som når
sin högsta höjd i gudamänniskans, Kristi, framträdande.
På detta sätt blir myternas innehåll ett objektivt idéliv,
och tolkningen måste gå ut på att leta reda på dessa
antydningar som de eviga livskrafter, som det mytologiska
bildspråket ger oss.
Det var i denna uppfattning, som Schelling hamnade.
Men hans tidigare idéer om mytologien hade pekat åt
samma håll.
Dessa fantastiska teorier skulle för länge sedan sjunkit
i glömska, om de icke kommit in i själva
religionsvetenskapen vid dennas egentliga grundläggande och därigenom
erhållit en efterverkan, varifrån man först på senare tid
kunnat helt frigöra sig. Fr. Max Muller (1823—1900),
den förste forskaren i allmän religionshistoria, vilken så
att säga alla religioners källskrifter stodo till förfogande,
och som på grundvalen av dessa kunde förskaffa sig en
överblick över religionernas liv, var lärjunge till
Schelling och vinnlade sig städse om att genom sin filologiska
forskning bevisa riktigheten av mästarens idéer. Han
kunde som indolog tala med en över sin samtids dom
höjd auktoritet om det ariska urfolk, hos vilket de högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
