- Project Runeberg -  Myter och sagor på väg genom världen /
40

(1925) [MARC] Author: Edvard Lehmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Primitivt tänkande och mytologisk fantasi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma sätt förhåller det sig ännu den dag i dag i folktron.
En resande i Norge berättar, att skjutspojken bestämt
varnade för att köra genom en viss hålväg, eftersom "draugen"
alltid huserade där och brukade välta vagnen. Olyckan
inträffade också mycket riktigt. Men då det ådagalades, att
den vållats av en sten, som låg i hjulspåret, gjorde detta icke
alls något intryck på skjutspojken: "den hade naturligtvis
’draugen’ lagt dit".

Denna uppfattning framskymtar särskilt på sjukdomarnas
område, såväl vad beträffar deras uppkomst, som när det
gäller att bota dem. Spencer och Gillen meddela följande
iakttagelse från det inre av Australien: "Alla slags sjukdomar,
från de lindrigaste till de mest allvarliga, bero utan
undantag på ett illasinnat inflytande från ett fientligt väsen —
antingen en ande eller en människa." Bentley, som rest i
Kongo, berättar, att han en dag såg en av sina negrer sitta i
kraftigt korsdrag en regnvädersdag. Han bad honom komma
in och föreslog honom, att han skulle byta kläder. Men
då svarade negern: "Man dör inte av en kall vind; den
betyder ingenting. Man blir endast sjuk eller dör, om en
trollkarl är orsak till det." En inföding på Nya Zeeland,
som blivit förkyld, ville icke höra talas om någon annan
orsak, än att en Atua (en ande) hade besatt honom och
förtärde honom inifrån. Oftast få trollkarlarna skulden för
olyckorna, och man tillägger dem alla slags konster och
trollmedel, varigenom de framkalla dem, än en kristall, som de
använda på ett mystiskt sätt, än en spetsig benbit, som de
med ett kastträ slunga högt upp i luften, och som osynlig
tränger in i kroppen på den, som de vilja bringa olycka.
Att söka efter sår eller ärr efter dylika fientliga ingrepp är
nämligen fullständigt lönlöst, och det skulle icke försvaga
tron, om man påvisade, att huden är fullständigt oskadd. Å
andra sidan kan ett sår, det må vara hur obetydligt som helst,
mycket väl betraktas som dödsorsak, nämligen på grund av
den illvilja, som ligger bakom: har en trolldom utslungats
mot en man med ett vapen, är det tämligen likgiltigt, hur
detta träffar honom.

Men även den naturliga döden betraktas såsom vållad av
"övernaturliga" orsaker, ja, i än högre grad än då mord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myter/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free