Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Primitivt tänkande och mytologisk fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trolldom, genom magi, d. v. s. hon beter sig på samma sätt
som de andar, makter eller demoner, vilka omgiva henne, och
mot vilkas trolldomshandlingar hennes egna endast äro ett
motdrag.
Allt i hennes värld är nämligen handlingar: intet "sker",
allting "göres". Bakom allt, som händer, verka agentia
eller agentes, opersonliga eller personliga, handlande krafter.
På det lägsta skedet stå dessa föreställningar på sätt och vis
vår naturbild närmare än på ett senare stadium. Ty dessa
krafter eller makter äro egentligen endast verkande faktorer,
ja blott effekter, som man är utsatt för, medan man mindre
tänker på, att de ha den personliga viljans eller
personlighetens karaktär. En utveckling åt det senare hållet innebär
närmast ett förvärrande av tillståndet, i det att den ondska,
som människor och djur besitta, uppfyller fantasien, och
ångesten för att ha förgått och förbrutit sig mot de vreda
väsendena ökar fruktan för deras hämnd.
På detta sätt förhåller det sig på det utvecklingsstadium,
vilket numera vanligen kallas det animistiska, under det att
enbart tron på livsmakter eller verkande krafter i naturen
än kallas vitalistisk, än blott preanimistisk. Egentlig
animism är själatro, d. v. s. tro på, att de avlidnas själar, som
spelat en roll i släkten eller samhället, fäder, hövdingar,
trollkarlar o. s. v., leva vidare i graven, varifrån de utöva sin
makt över omgivningen. På detta stadium erhålla många
andar personlig och mänsklig karaktär, från att ha varit agentia
bli de agentes men gentemot den större makt, som de
härigenom vinna, kan man med sin magi likväl sätta, att man nu
känner dessa väsenden bättre: deras namn, deras släkt och
art, deras behov, önskemål och svagheter; denna kunskap
kan man begagna för att mota dem, ja få dem att
underkasta sig.
En annan mera direkt väg slår utvecklingen in på, då
"makterna" — utan själatrons omväg — framträda
omedelbart som personligt verkande, som självständiga viljor i
naturen, till vilka man efter hand förhåller sig — lydande dem
eller befallande över dem — som till en mänsklig vilja. På
detta sätt utvecklas de s. k. "specialgudarna" och
"ögonblicksgudarna", på vilka man först under senare tid (efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
