Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Primitivt tänkande och mytologisk fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
abstrakt gudom, vars namn de icke längre nämnde, utan
ersatte med beteckningar såsom "Himmelen", "Stället" (och
vilken roll hade icke "Guds namn" spelat i den israelitiska
världen!), då Jesus framträdde med fadersnamnet (Abba)
och apostlarna med det mera abstrakta gudanamnet theos.
I de romanska språken är detta numera översatt med ord,
som avletts från det latinska deus, den allmänna
benämningen på en gudom, och i de germanska med det gåtfulla ordet
"Gud", vilket måhända betyder "den anropade", men som
under alla förhållanden ursprungligen även är en allmän
benämning. Filosofien arbetar ständigt med att upplösa
namnet och att ersätta det med ett begrepp eller en beteckning —
som t. ex. när de indiska skolorna ersätta det på förhand
tämligen begreppsmässiga Brahma med Atman och Purusha —
ord som betyda "själen" — eller med uttrycket Om, och när
den kinesiske mystikern Laotse uttryckligen säger om den
högsta principen Tao, "jag känner icke dess namn" — en
strävan efter att frigöra sig från det konkreta, som
återfinnes i all mystik och hos religiösa fritänkare ända fram i
våra dagar, träffande karakteriserad av Runeberg i Döbelns
ord: "min Gud, min broder — hur jag dig skall kalla".
Även den gudomliga handlingen berövas under det
teologiska tänkandet det konkreta och momentana och får
ständigt mera karaktär av en utbredd, oavlåtlig verksamhet. Den
blir permanent och immanent. "Min Fader verkar intill
nu", säger Johannesevangeliets Jesus, och till och med
medeltidens skolastik — följd av senare spekulativa teologer —
förklarar rent av världens skapelse som en ständigt fortsatt
handling av Gud. Tanken på ett momentant ingripande i
världsförloppet undanskjutes allt mera av tankens och
forskningens kritik, och religionsfilosofierna samla sig allt mera
om själva gudomens existens och beskaffenhet.
Analogt med denna kontinuitet i verksamheten kan en
enhetlighet i handlingens motiv iakttagas, i det man allt mera
söker härleda all från gudomen utgående aktivitet från ett
enda motiv: i islam Guds allmakt, i kristendomen Guds
kärlek. Därmed är intresset för att utforska de olika
händelsernas speciella motiv hävt — det som ursprungligen satte den
mytologiska fantasien i rörelse — och allt har dragits in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
