Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Primitivt tänkande och mytologisk fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnas och hedra bedrifter utvecklar gestalterna till bärare av den
heroiska hänförelse, vilken under människosläktets hela
kamptid varit en inre livsnödvändighet. Men på ett senare
skede av utvecklingen tar sig idealismen ett annat, personligt
uttryck, då den ädla handlingen och den lysande förebilden
klarare framträda, vilande på en bestämd moralisk
uppfattning och fortsättande denna i förmanande tal eller
mönstergilla handlingar. Det är legenden, som här är verksam, dels
som fri fantasiverksamhet, dels som skildring av historiskt
verkliga personligheter, oftast som en förening av bådadera:
en upphöjning av denna personlighet till idealets sfär. Här
är förebilden — och i denna den fromma handlingen — det
avgörande. Men i denna handling eller denna fromhet blir
lidandet ett framträdande drag, emedan de legendariska
gestalterna i regeln utvecklas ur religioner, vilka såsom
buddhismen och kristendomen insett lidandets makt i
människolivet och nödvändigheten av att lösa dess problem genom sin
personliga hållning. Därför är en handling i yttre bemärkelse
icke det avgörande i legenden såsom i hjältedikten.
Viktigare än själva handlingen är dess motiv, och
viktigare än att överhuvudtaget handla är att låta detta motiv
råda och komma till utveckling. Därför träder handlingen
— och ofta själva personen — mindre bestämt fram i tiden.
Det är icke dess "när?", knappast ens dess "hur?", utan dess
"varför?", som man fäster sig vid. Det kommer icke an på
dess tidpunkt, utan på dess giltighet; den betraktas som evigt
giltig, alltså icke begränsad till rum och tid. Därför lägger
legenden så stor vikt vid stämningen i sin skildring, ty i denna
härskar motivet direkt — man märker detta lika mycket i
Franciscus- som i Buddhalegenderna. Härmed
sammanhänger, att personen i legenden ingalunda alltid framträder
som en tydlig, yttre gestalt, utan företrädesvis uppenbarar
sig som andlig personlighet, och att denna ganska ofta
förtonar i en viss yttre obestämbarhet. Så mycket viktigare är
det, att den yttrar sig genom vad den har att säga. Idealet
måste framställas i en bestämt moraliserande form, ja ofta
i didaktisk form. Detta i förening med själva förebilden
förlänar legenden dess karaktär av etik, och då denna etik
i regeln är religiöst bestämd eller betonad, bevarar legenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
