Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Ritmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trygghet. Mindre säkert blir fotfästet, när man vill förknippa
Artemismyterna med denna primitiva gudagestalt. Men
egendomligt är, att det alltid slutar illa för de unga män, som
kasta sina ögon på denna gudinna. Till följd härav blev,
som bekant, Aktseon förvandlad till en hjort av gudinnan och
söndersliten av sina egna hundar. Den stiliserade — och
mer eller mindre friserade — mytdiktningen har inlagt de
ädlaste motiv i denna episod: den kyska gudinnans
jungfruliga harm och straffande vrede; och talrika äro de
konstnärer, som målat denna scen, vilken på ett så vackert sätt
tillmötesgår adliga herrars smak för badande kvinnor och
rasande hundar.
En ädlare vändning tog sägnen om Hippolytos, som troget
följde Artemis på hennes jakter. Han sätter livet till på ett
annat, mera indirekt sätt, i det han, sin gudinna trogen,
avvisar alla jordiska kvinnors närmanden. Kränkt å
kvinnornas vägnar av denna manliga stolthet väcker Afrodite hos
ynglingens styvmor Fædra kärlek till honom. När även hon
måste lida skeppsbrott, förtalar hon honom — liksom
Potifars hustru — hos sin man Theseus, vilken i sin tur ber
Poseidon straffa honom. Denne skickar då en tjur upp ur
havet, vilken skrämmer Hippolytos’ spann, så att det skenar
med honom och trampar ihjäl honom. En så lång omväg
tog den mytologiska diktningen för att bringa även denna
Artemis’ älskare om livet, och ett av den grekiska tragediens
största verk byggde på detta förhärligande av kyskhetens
heroism — denna gång från Artemis själv överförd på
hennes svärmiske vän.
Ursprungligen var emellertid Artemis icke kyskhetens
gudinna. Hon var tvärtom den kvinnliga — och hela naturens
— fruktbarhetsgudinna. Det var ju också åt henne, som
viltbeståndets väl och ve anförtrotts, och i sin primitiva
björngestalt har hon väl krävt sitt offer liksom så många andra
gudomar, vilkas bistånd man betingade sig genom årliga
offer. Hon har behövt sin mänskliga gemål liksom björnen
uppe i Lappland, och jägarna ha villigt bragt denne till
henne för att stifta ett förbund och få tillåtelse att jaga
villebrådet. Hon har krävt sitt offer liksom bufflarna gjorde
hos Caddo-indianerna — de primitiva parallellerna ha här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
