Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Ritmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem åkerbruksguden Triptolemos, och mot slutet yppas
tydligt anknytningen till de eleusinska mysterierna, i det att
Demeter stiftar denna kult, innan hon återvänder till Olympen.
Vi veta, att vid dessa under den klassiska tiden så
berömda och besökta mysterier i Eleusis i närheten av Athen
uppfördes nattliga skådespel, när detta drama spelades, och där
även festlekar föranstaltades till Triptolemos, ära. Det ligger
nära till hands att förmoda, att vi i hymnen äga en text, som
på något sätt ledsagade detta uppförande, eller som
åtminstone är en episk bearbetning av den rituella texten. I sin
klassiska form hade dessa mysterier — under inflytande av den
orfiska frälsningsläran — blivit en omfattande invigning, ett
frälsningsinstitut för troende, som sökte en bättre lott efter
döden, än vad det tröstlösa Hades kunde erbjuda. Så långt
hade man hunnit från det ursprungliga: en enkel fest för
åkerbruksgudinnan, vars typ vi känna från den attiska
tesmoforiefesten. Denna, som utfördes av kvinnor, vilka först
klagande, sedan jublande följde gudinnan i hennes
stämningar, föranstaltades tydligen för att häva den torka, som
inträffat eller som lätt kunde befaras inträffa, om gudinnan var
fientligt stämd — och vi komma därmed till kärnan i hela
ceremonien och dess myter.
Och kärnan är den mēnis, gudomens vrede, vari man söker
den personliga orsaken till naturolyckorna, i föreliggande fall
till torkan. Det är den, man sannolikt först tillfälligt, när
missväxt inträffar, senare permanent, omedelbart efter
sådden, vill avvärja — och så långt befinna vi oss blott på
jordbrukssedvänjornas gamla mark. Men här, som så ofta
annars, kommer den mytiska sagan till för att motivera bruket,
och det är av intresse att iakttaga, vilka olika vägar
mytberättelsen slår in på.
Det gäller att finna ett skäl för gudinnans vrede, ty man
kan ju lättast ändra hennes sinnesbeskaffenhet, om man
känner orsaken. Det vanligast angivna skälet är, att hon var
förtörnad över rovet av dottern. Men denna motivering
kan knappast vara ursprunglig. Homeros känner (Rohde,
Psyche2, I, 211) intet samband mellan de båda gudinnorna,
av vilka Persefone för honom var underjordens härskarinna,
som ingen kunde nalkas, Demeter blott en jordisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
