Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Ritmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Odin viskade i hemlighet ett ord i den dödes öra, som ingen
bland gudar eller människor — icke ens völvan — kunnat
tyda. Det var även Odin, som lade den dyrbara ring på
bålet, från vilken en ny ring faller ned var nionde natt. Tor
var vid så dåligt lynne, att han sparkade en dvärg, som kom
springande förbi, in i bålet, och Balders hustru Nanna
segnade ned av sorg, bars död ut och brändes på sin makes bål.
Det är den sena, av kristen hand författade Snorre-Eddan,
som utförligast skildrar detta. Men fragment i den poetiska
Eddan lämna tillräckliga hållpunkter för en äldre tradition.
Antydningar till en Balderskult såväl i Norden som i
Tyskland bekräfta denna tradition — låt vara att den möjligheten
alltid står öppen, att namnet Balder, vilket i sig själv blott
betyder "herren", höljer andra, mera kända kultgudar, t. ex.
Frej.
Man kan förstå, att naturtolkningen icke dröjde att
jämföra Baldersdramat med den intressanta företeelsen, att dagen
avlöses av natten. Balder beskrives ju som blond, "så vacker,
att det lyser om honom, och en ört, som heter Baldersbrå, är
den ljusaste av alla örter", säger Snorre; Höthr var blind
— göres oss mera vittne behov? Till och med Grimm tolkar
det berömda Merseburgeruttrycket, vilket endast säger, att
Balders häst blev lam och åter frisk genom en besvärjelse,
som den "Lichtgott öder Taggott, durch dessen Hemmung
grosses Unheil auf der Erde erfolgen muss" (D. Myth., 4:de
uppl., 186). Med lika stor visshet kunde man vänta, att den
Schellingska romantiken skulle finna djupa idéer i myten, och
Grundtvig betecknade detta drama som asavärldens
egentliga ödesdag, då den rena oskulden måste vika för den ondes
anslag — en kristendom före kristendomen, i vilken den
nordiska tanken nått sin höjdpunkt. På detta sätt uppfattades
myten allmänt i Norden — och icke utan hållpunkter i
Snorres egen tankegång, ja till och med i den poetiska Eddan,
vilken (Völusp. 62) omnämner Balders återkomst som en
härlighet, vilken skall upprinna efter ragnarök och
världsbranden.
Så mycket större uppståndelse väckte det, när
norrmannen Sophus Bugge vände upp och ned på orsak och verkan i
detta religiösa sammanhang, och i sina berömda "Studier over
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
