Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Ritmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
livskraft, hans Akilleshäl. Denna årliga offerhandling skulle
då inledas med eller åtminstone ledsagas av en "trollsaga",
en motivering av bruket under hänvisning till den i asavärlden
skedda handlingen, vilken får tänkas ha verkat magiskt på
den jordiska upprepningen. Under tidernas lopp skulle
sedan den gamla riten ha förvandlats till blott och bart en
berättelse, en saga, vilken under litterär behandling slutligen
antog sin nuvarande form (Kauffmann: Balder, Mythus und
Sage, 1902. H. Schück: Studier i nord. litteratur- och
religionshistoria 1904).
Att denna är litterär icke blott hos Snorre, utan redan i
den poetiska Eddan är iögonenfallande, och den gör i så hög
grad intryck av att vara en dikt, att det knappast lönar sig
att grubbla så värst mycket över dess eventuella äldre skede
som trollsaga eller rittext. Men dess intressantare blir det
just då att iakttaga, att det så att säga icke finns ett drag i
denna sena berättelse, som icke har sin rot i den
sedvänjornas jordmån, varur så många myter och sägner ha vuxit fram,
eller i de sagomotiv, som dominera de folkliga traditionerna.
Det gäller hela dråpet: misteln, icke blott som den heliga,
från himmelen nedfallna växten, dyrkad i klassisk religion,
ej heller blott som livets hemliga gömställe, utan rent
sagomässigt som det svagaste av allt, som blir det starkaste;
stridsleken med dess sonande kungadråp; bålfärden, som väl
blott är hövdingens ståtliga sorti, men som innehåller svaga
och rationaliserade rester både av träldråp och änkebränning
— trälen, som blir till en dvärg, änkan, som dör av sorg och
först sedan brännes, medan det är styrkt från vikingatiden,
att det vid en mäktig hövdings bålfärd kunde förekomma
verklig änkebränning liksom fordom i Indien.
Härtill kommer den eviga historien om underjorden, som
icke vill utlämna sitt byte, och det ständiga sagomotivet om
löftena, vilkas uppfyllelse strandar på en enda, skenbart
betydelselös omständighet. Skulle allt detta samlas kring ett
känt mytologiskt motiv, bleve det väl snarare Adonismyten
än Kristuslegenden, som här fått sin avlägsna återklang i
Norden. Ty klagan över ynglingens dråp och dödsfärd, i
vilken gudinnans röst ljuder starkast, synes vara den
härskande stämningen. Intet under, att myten sålunda står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
