Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Kultmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I själva verket är en bok, som vi känna bättre än de flesta
andra böcker och som vi säkerligen läst och anammat under
helt andra synpunkter, nämligen första Mosebok, till stor
del en kulthistoria, vilken dels auktoriserar kultbruk, dels
motiverar kultplatser genom att omtala, hur de uppstått och
blivit heliga. Det 15:de kapitlet, där Gud ger Abraham en
vink om att anlägga en offerplats och utföra ett offer, är en
dylik anvisning, gammal och dunkel och endast begriplig,
om den jämföres med primitiva offerseder. Många av de
"ställen", till vilka patriarkerna komma, måste fattas som
helgedomar, vilkas upprinnelse omtalas, eller vilkas helighet
motiveras. Den vackra berättelsen om Jakobs dröm i Bethel,
då han såg himmelen öppen och änglarna kliva upp och ned,
utgör en dylik stadsfästelse av Bethels helgedom, som
patriarken giver genom att smörja den sten, mot vilken han
lutat sitt huvud. På liknande sätt berättas i Josua bok om en
annan namnkunnig stenhelgedom, Gilgal, att härföraren
byggt den av stenar från Jordanfloden. Även från heliga
träd och källor utgå dessa sägner: idyllen i Mamre, vilken
har Abraham till huvudperson, ansluter sig till en tamarisk,
från vilken guden talar till patriarken. Än höra vi talas om
spådomsträdet, än om Sju-brunnen, än om källan, vilken
kvällde fram till tröst för Hagars försmäktade son — ett
frodigt myller av sagor och berättelser, vilka likväl alla ha sin
rot i jorden, och som ursprungligen varit av betydelse genom
sitt lokala intresse.
Det är icke för mycket sagt, att varje mera betydande
kultplats omvärvts av dylika kultlegender. Den
namnkunnigaste av alla de grekiska kultplatserna, Delfi, höjer sig även
härvidlag över de flesta andra. Här visste man att berätta,
att Apollo, den blonde och sköne guden, hade kommit
vandrande med lyra, pil och båge och lekande lätt dödat med sitt
första pilskott den hemska draken Python, som slingrade sig
om bergets fot. Python, som själv en gång i tiden kommit
från bergen ned till Krisas fruktbara dal, hade härjat fälten,
skrämt nymferna, uttorkat bäckarna och dödat människor
och djur. Honom hade guden dräpt och sedan uppstämt en
segersång, vilken sedan ljöd vid Apollofestema varje år. Och
nu var det han, som härskade i Delfi — liksom Python väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
