Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Livsmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sin gälla röst, att gumman vaknade. Och då slog
hon ihjäl Maui. Det var orsaken till, att döden kom i
världen. Ty Hine-nui-te-po var dödens gudinna. Hade Maui
lyckligt sluppit genom henne, skulle inga människor ha dött,
utan döden skulle själv ha blivit tillintetgjord."
Här ha vi sålunda tre primitiva fabler om, hur döden kom
i världen. Och de skulle med lätthet kunna ökas. De äro
primitiva, så till vida som de berättas bland ociviliserade
folk, men dessa fabler äro ändå byggda liksom våra
sagor. Man ser det med detsamma av dessa prov: de båda
sändebuden, av vilka det enda blev fördröjt liksom i
Schillers "Der Gang nach dem Eisenhammer"; det dumma budet,
som lämnar oriktigt besked liksom i Grimms sagor; och
slutligen människan, som från början hotas av olycka,
därför att en ceremoni uteglömts vid hennes dop eller
dopkalas; och konststycket, som icke lyckas, emedan tystnaden
brytes i det avgörande ögonblicket.
Det är mycket möjligt, att detta är en vandrande historia,
som först kommit till Zululandet eller Nya Zeeland med
köpmän och skeppare — och som sedan slagit rot därnere
och färgats av omgivningen. Det egendomliga är
emellertid, att tanken i fablerna slagit rot: att alla dessa lågt stående
folk umgås med samma föreställning, nämligen att döden
kommit in i världen, och att detta skett av ett misstag.
Detta får likväl icke fattas på så sätt, att dessa människor
ursprungligen haft en stark tro på själens odödlighet eller på
människolivets oförgänglighet, vilken nu skall förlikas med
dödens faktum. Snarare får man föreställa sig, att de
förvånas över detta i sanning förunderliga, att en människa kan
dö: att hon, som helt nyss var fylld av liv och energi, nu
ligger stel och kall.
Vad kan det bero på? Ofta ser det ut som en slump, och
svaret, som ges, överensstämmer härmed.
Det är en slump, alltsammans, säger fabeln. Det var icke
alls meningen, att människorna skulle dö. Meningen var
tvärtom, att de icke skulle dö. Men genom en slump, en
dumhet, ett misstag — genom en försummelse, om man så
vill — har det blivit, som det nu är.
Det finns mera nyfikenhet än filosofi häri, mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
