Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Livsmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lusta än religion — det äkta sagomotivet med den lilla tuvan
och det stora lasset, den lilla tillfälligheten, som förorsakat en
så stor och ofrånkomlig nödvändighet.
Stort mera är det icke. Den egentliga, bärande blicken
på livet och döden är för de primitiva människorna en helt
annan. De veta mycket väl, att det finns krafter och andar
överallt, som bestämma allt, som sker. Döden är
dödsdemonernas verk, som man ganska länge kan söka hindra genom
att med mycket besvär driva bort dem. Men andarna bli
dock de starkaste till sist, och för de flesta är döden endast
en förändring i existensformen. Den döde fortsätter att leva
i graven. Man kan fortfarande umgås med honom och tala
med honom. Om han var familjens huvud, måste man
alltjämt lyda och hylla honom och hålla honom vid liv genom
offer. Mot denna bakgrund verkar historien om dödens
bedrägeri antingen som en utifrån kommen fabel eller som en
av dessa tankar, vilka alltid lätt uppstå hos människorna,
och som spela in i vilken livsåskådning som helst.
En större och allvarligare styrka kan en dylik tanke
likväl få, om den framträder i ett större sammanhang. Sålunda
träffa vi samma ämne i en babylonisk diktning, som de
sköra lertavlorna visserligen brutit början och slutet av;
likväl är underbart nog precis så mycket räddat, att vi
kunna uppfatta berättelsen och dess innebörd något så när
tydligt.
Den handlar om Adapa, guden Eas son. Ea var vattnens
gud och dyfkades framför allt i sjöstaden Eridu, där han
beskyddade skeppsfarten och industrien. Han var en händig
gud, som kunde utföra allt slags vanskligt arbete. Och han
kunde även skapa människor.
Adapamyten börjar med att omtala, att Ea hade skapat
Adapa "bland människorna". Han hade utrustat honom med
många goda färdigheter, hade givit honom klokhet och
vishet. "Vishet gav han honom, men evigt liv gav han honom
icke." Adapa är alltså ingen gud, och det förefaller, som om
det vore av betydelse, att han skall vara "bland människorna".
Hans dödlighet framhäves närmare i den följande delen
av dikten. Det berättas där, att Adapa en gång var ute
och seglade, och då han överraskades av sunnanvinden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
