Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Myter
- Naturmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NATURMYTER
Naturmytologiens problem ha så till vida redan
diskuterats, som ju alla mytologiska teorier mer eller mindre röra sig
på detta område. Det framgår av denna debatt, att man i
själva verket kan tala om en äkta och en oäkta naturmytologi.
Den förstnämnda dikteras av det primitiva kausalitetsbehovet
och söker efter levande krafter bakom naturföreteelserna,
vilka man icke kan föreställa sig som självverkande. På
ett högt utvecklingsstadium föreställer man sig dessa
krafter personliga, som skapande och styrande makter. Först
under ett relativt sent skede, som präglas av filosofiska
reflexioner eller dikterisk symbolik eller rentav av naturteologi, bli
dessa levande makter identiska med naturen. Det oäkta i
denna process kännetecknas av, att den icke längre gör
naturen personlig, utan gör personligheten till natur. Den är icke
längre omedelbart orsakssökande, utan reflekterat
förklarande; det är "Minervas uggla, som flyger ut mot aftonen",
icke gryningens jäsande krafter.
Den ursprungliga orsakssökande tendensen är av dubbel
beskaffenhet: dels övervägande praktisk, dels mera teoretisk.
Man vill förstå naturens processer, men man vill också veta
något om deras uppkomst. Processen måste man känna för
att kunna behärska den, för att kunna försäkra sig om den,
stödja den, tillämpa den på människolivet. Därför är väl
den det första man tänkt på och den ursprungliga grunden
till ett personliggörande av naturmakterna, i det man, när
man icke nöjer sig med den primitiva magiens besvärjelser
blott och bart, först får taga fasta på dessa, när man har
dem framför sig i människoliknande gestalt, kan tilltala dem
vid namn, bedja till och anropa dem; känner deras styrka och
svagheter, kan ge dem mat och förströ dem, smickra eller
hota dem — allt eftersom förhållandena gestalta sig.
Ursprungsmyterna ha på det primitiva stadiet en karaktär
av naiv nyfikenhet, men utvecklas efter hand till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myter/0124.html
