Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Myter
- Naturmyter
- Naturprocesser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
serie händelser i tillvarons flytande oändlighet, vågor, som
höja sig och åter sjunka ned på existensens ocean.
Vi skola då i korthet betrakta naturmytologien under de
tre synpunkterna: naturens processer, världens uppkomst
och världsförloppets avslutning.
Naturprocesser.
Den lantliga bild av liv och verksamhet i naturen, som
ter sig, när vi betrakta de gammaleuropeiska
smågudarnas beskäftighet till nytta eller skada för människorna,
är säkerligen ett av de mest äkta vittnesbörden om en
ursprunglig naturmytologi. Bilden samlar sig bäst för ögat,
om man betraktar ett visst bestämt landskap, t. ex. det
litauiska, vilket bevarade sitt ursprungliga tillstånd ända till
kristendomens dagar; förhållandena äro därför upptecknade i
oskadd beskaffenhet. På en litauisk bondgård, där hus och
lada, härd och brunn, stall och kreatur hade sina egna gudar,
ja där oxar, hästar, får och fjäderfän och till och med bina
hade sina egna beskyddare, föreställde man sig fält och
sädeskorn, plöjning och sådd, skörd och linberedning, smör och
honung, bröd och öl, alla förråd i hus och visthus såsom
områden för motsvarande gudomar och som produkter av
deras verksamhet.
Grekerna ha sannolikt icke haft det ställt på annat sätt,
då de i sin kulturs barndom tillbådo "mognaren" Opaon och
äppleguden Maleatas, daggens gudinna Herse eller
vårregnets Pandrosos, Thallo och Karpo, gudinnorna för den
växande och mognande frukten. De lantliga latinarna, vilka
ständigt bevarade en gammal bondekultur under
romarestatens mäktiga former, behöllo kvar en mängd specialgudar,
vilka man senare oriktigt betraktade som en klyvning av
ursprungligen större gudomligheter. [1] Rörelsen gick i själva
verket i motsatt riktning: den grekiske Aristaios visar under
sitt levnadslopp, hur en omtyckt lokalgud förmår upptaga
[1] Den nuvarande uppfattningen av förhållandet bygger på
Hermann Useners grundläggande arbete "Götternamen" (1896).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myter/0126.html
