Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Myter
- Världens uppkomst och avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Världens uppkomst och avslutning.
För den naiva tanken ligger det närmast till hands att
fundera över de olika naturfenomenens uppkomst och
orsaken till deras karakteristika. En man på Nya Guinea
grävde en dag ett djupt hål i marken; vid grävningen hittade
han ett blänkande föremål. Han tog upp det, det började
växa, flög ur hans händer och upp till himmelen. Det var
månen. Hade den fått ligga kvar i jorden, tills den fötts på
naturligt sätt, hade den lämnat ett klarare ljus; men nu äro
dess strålar svaga. Det är samma måne, som en gumma —
likaledes på Nya Guinea — höll gömd i en spann. Ett par
pojkar upptäckte den och togo locket av spannen. Månen for
upp, och pojkarna grepo tag i den för att hålla fast den.
Men den flög upp till himmelen. Märket efter deras
fingrar bär den emellertid fortfarande. Dessa månfläckar ha
under alla tider satt fantasien i rörelse. Vi kalla dem
"gubben i månen". Indierna tyda dem som en hare och kalla
månen helt enkelt çaçin ("han med haren"). Mongolerna
fatta förhållandet på samma sätt.
Något längre hunnen är föreställningen på
Amiralitetsöarna, där det — mera kosmogoniskt — berättas, att då havet
vikit undan, så att människorna framträdde, formade de
båda första människorna, sedan de först planterat träd och
skapat näringsväxter, tvenne hattsvampar. Mannen slängde
den ena upp i luften; det blev månen. Kvinnan kastade
den andra; det blev solen. Det är i stil med den danska
(även skånska) folkföreställningen, att månen är gjord av en
"grön" (färsk) ost. På andra ställen tänkas himlakropparna
uppkomna såsom levande varelser: en kvinna leker med en
fisk och ådrar sig därigenom en svulst, som ständigt växer;
ur denna hoppar en pojke fram, som en dag, hånad av de andra
pojkarna för sin besynnerliga härkomst kastar sig i havet. Då
kommer en fisk och för honom bort, långt österut; där
klättrade han upp i ett pandanusträd och därifrån upp i himmelen,
varest han blev till solen och straffade alla människor
genom att bränna upp dem — alla, med undantag av modern
och hennes släkt, som han varnat. Modern fyllde då en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myter/0132.html
