Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Världens uppkomst och avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man får snarare det intrycket, att dessa grekiska sägner äro
ett slags mytologiska leksaker från en tid, då myten förlorat
sin egentliga betydelse. När Lang själv citerar astronomen
Wards kvickhet, att denne visserligen — om ock med
svårighet — kunde förstå, att man kan väga stjärnorna, men
absolut icke hur man fått reda på deras namn, så berör han
själv den för mytologien ömtåliga punkten, att de flesta av
dem icke äro av rent astrologiskt, ja icke ens av astronomiskt
ursprung, och att de övriga stjärnsägnerna måste förvisas
till diktens värld.
Verklig kosmogoni, frågor om, hur alltsammans uppstått
och utvecklat sig, träffa vi emellertid på ganska tidiga
stadier.[1] Men här ställas vi inför den svårigheten, att beröring
icke blott med kristna missionärer, utan med hinduer, araber
eller andra kulturfolk kan ha inriktat fantasien. Detta gäller
säkert om polynesiska och indonesiska genesis-skildringar;
men ej ens i Mikronesien kan man vara trygg. När det på
Marshall-öarna heter, att allt först var hav, på vilket
gudomen flöt, att han först sade: se, ett rev! därpå: se, sanden!
se, växterna! se, fåglarna! o. s. v., och dessa uppkommo på
detta sätt, kan allt detta mycket väl vara oceaniserad
bibellära. Eller när man på Carolinerna talar om ett träd, som
hade sina rötter i himmelen och vände grenarna ned mot
havet, och hur människor växte fram ur dessa grenar, så
erinrar detta något för mycket om indisk-persiska världssägner.
Däremot anser man — och väl med all rätt — att det finns
större äkthet i kosmogonien från Naum (Pleasant Island),
där det börjar med en spindel, som svävade över det
oändliga havet; den hittade en mussla, och efter talrika försök
att öppna denna — berättat med en spindel fantasi, som vore
värdig en Carl Ewald eller en Kipling — hittar den till sist
in i musslan, men förmår icke skilja skalen från varandra.
Slutligen träffar den en snäcka, som är stark nog att göra
det. På detta sätt skildes himmelen från jorden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
