Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Världens uppkomst och avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snäckan, som glänste, placerades på himmelen som måne.
Senare hittar spindeln en lysmask, som den gör till sol.
I denna myt förekomma tvenne otvivelaktigt uråldriga drag.
Det ena är de båda skalen, som bilda himmel och jord. De
äro på andra oceanöar skalen på en kokosnöt, som sågas
itu, men i talrika andra mytologier — även i en västsemitisk,
som skymtar bakom vår Genesis[1] — världsäggets båda skal.
Det andra är tanken om, att himmelen och jorden endast
med svårighet kunde slitas loss från varandra. Detta drag
känner man från Egypten, där man i skrift och bild ser
gudomen Schu under ofantliga ansträngningar lyfta
himmelgudinnan Nut ur ett famntag med jordguden — en
påfallande fördelning av könen; men situationen kan icke
missförstås. Vi träffa samma föreställning i grekernas myt om
Kronos, som sårade sin fader Uranos (himmelen) för att
skilja honom från famntaget med Gaia (jorden). Det var
en av Andrew Langs första och skickligaste vetenskapliga
bragder att visa, att denna myt återfinnes hos maoris på
Nya Zeeland, där gossen Tutenganahau utförde samma
handling med sina föräldrar för att göra slut på det
himmel-jordiska famntaget och därigenom skaffa luft åt människorna;
samtidigt växte träd upp, som kunde stödja himmelen och
hålla denna och jorden från varandra. (The Myth of
Cronos i Custom and Myth, sid. 45 o. f.).
I denna process kan man se ett primitivt försök på att
ordna det kaos, som alla verkliga kosmogonier i större eller
mindre grad taga till utgångspunkt. En relativt tidig typ
skildras från Mexiko (Mixtec) av pater Garcia: "Under
mörkrets och dunkelhetens år och dagar, då det varken fanns
år eller dagar, var världen ett kaos, nedsänkt i mörker, på
vilket det flöt skum och slem. Djurguden och djurgudinnan
läto en klippa höja sig över vattnets avgrund, sedan lade
de på denna en yxa med eggen uppåt, på vilken himmelen
vilade. Här levde de under många år, och här fostrade de
två söner, ’De-nio-ormarnas-vind’ och
’De-nio-grottornas-vind’, vilka kunde förvandla sig till örnar och ormar." De
äro den övre och den undre världens härskare, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
