Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Världens uppkomst och avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moment, snarare tvärtom. På Mangaia (Cook Islands) är
det en tvist mellan guden Aokeu och havsguden Ake, som
vållar olyckan. De grälade om, vem som var mäktigast.
Vardera visade prov på sin makt: Ake genom att bringa
havet i uppror, Aokeu genom ett väldigt störtregn. Rangi, den
förste konungen på Mangaia, räddade sig upp på en klippa
och anropade guden Rongo om hjälp, varefter han
åstadkom försoning mellan de båda tvistande parterna; och
vattenfloden drog sig tillbaka. (Dixon, a. a., sid. 39).
Det finns element i denna skildring, som i och för sig
kunna tyda på ett bibliskt inflytande. Mera betänkliga bli
dock likheterna, när de amerikanska chirokeserna berätta,
att en hund hade varnat sin herre för översvämningen och
rått honom att rädda sig och sin familj i en båt, eller när
Montagnais-indianerna vilja veta, att den i båten räddade
människan först skickade en bäver, sedan en utter och sist
en and ut för att dyka ned och söka efter fast botten. Eller
är det den mänskliga fantasien, som alltid går samma
vägar?
Den egyptiska myten — från ett tidigt skede i det mellersta
riket — om mänsklighetens ödeläggelse bär en självständig
prägel och motiveras med gudarnas rädsla för människorna.
Re, solguden, hade blivit gammal och skröplig, och i sin
fruktan ger han order att bringa människorna om livet genom en
översvämning. Gudinnan Hathor hade nästan hunnit fullborda
sitt verk, men hejdades — enligt en version — emedan hon
såg sin egen bild i vattnet och uppehölls av kvinnlig glädje
över, vad hon fick se; eller — enligt en annan version —
därför att gudarna strött röda sädeskorn i vattnet, varigenom
detta kom att likna en ofantlig ström av öl, vilket fröjdade
Re till den grad, att han avbröt översvämningen. Den
babyloniska flodsägnen, grundtypen för den bibliska berättelsen,
är tydligt motiverad genom människornas syndfullhet, vilken
upprör jordens gud Bel och tvingar honom att utrota dem.
Människornas skapare Ea förbarmar sig däremot över sitt
skapade verk och varnar Utnapishtim, babyloniernas Noak,
och hans hustru och råder dem att rädda sig i arken.
Fortsättningen är känd från bibeln. Men den babyloniska
grymheten träder i dagen i den detaljen, att Ea först lugnar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
