Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Allmogeliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundraden fortlever föreställningen om, att det är något
alldeles särskilt med den sista kärven, att den skall
behandlas med vördnad, smyckas och tagas med vid skördefesten,
att man skall dansa kring den och ge den en sup och sirap,
att man skall baka julbröd av kärnorna i den, och att
resterna av brödet skola söndersmulas och blandas med utsädet,
om man vill ha en god skörd följande år — alltsammans
sedvänjor, som leva kvar, därför att de unga tycka, att de
äro roliga, därför att de gamla vörda dem, och därför att
personer, som veta något mera än andra, ha en känsla av,
att det ligger en hemlig makt under dem.
Vi veta, att denna makt är demonisk, att det är fältets
underjordiska ägare eller snarare ägarinna, som man vill göra
sig bevågen. Henne tillhöra fältet och dess gröda, och den,
som tar det sista från henne, drabbas av hennes vrede och
förbannelse. Han borde egentligen dödas, om det vore
verklig hedendom. Nu jagas han endast bort med vrede och
kallas tiggare. Han får vid skördefesten icke sitta
tillsammans med de andra — han kan sitta på tröskeln och äta ur
en träskål. Och när man tar hem kärven och krusar för den,
ligger bakom denna åtgärd tanken om ett väsen, som finns,
och som man bör vara god vän med — och som skall ha sig
en svängom liksom de andra flickorna och en sup liksom
karlarna. Och därför finns det också i kärnorna i denna
kärve en särskild trolldomskraft, som verkar på de
människor, vilka äta av julbrödet, som bakas av dess mjöl, eller
som förlänar kraft åt utsädet. Det är kraften från fältet,
som, om allt går väl, skall föras tillbaka till fältet igen.
Det är ju en förhållandevis oskyldig demon, denna fältets
och grödans gudinna. Likväl måste hon efter hand
försvinna för stallgödsel och märgel och thomasslagg och
annat, som är nyttigare för jorden än julbrödet. Det går icke i
längden — sedvänjorna försvinna, när den sista resten av
det, som alstrat dem, har försvunnit.
Och likaledes försvinna de andra demonerna där ute, som
vållat så många olyckor: näcken, som ropar på gossar och
flickor, och som måste ha en människa en gång om året;
bäckahästen, som man hör fara förbi ute på vägen, när han
skall in i byn och hämta själar; eller kyrkogrimmen, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
