Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas vandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Feilberg har skildrat honom, där han sitter på bordet och syr
sina långa styng, medan barnen stå och gapa omkring honom
och betrakta hans underliga förehavande. Han börjar
prata med dem, och i pratet kommer sagan med. Han vet ju
så väl, att det är sagor, de vilja höra honom berätta. Och
när han efter kvällsvarden sitter tillsammans med gårdens
folk eller kanske med husbonden, måste han fram med, vad
han har på lager — för dem liksom för barnen. Ja, det
fanns fasta, vedertagna bruk, som föregingo
sagoförtäljandet — som när i England gårdfarihandlaren kom till gården
och först hade frestat kvinnorna att köpa ur kramlådan och
sedan sattes till bords med husbond- och tjänstefolk. När
supen tagits och en bit mat inmundigats, började husfadern
berätta en historia eller två, och detta innebar en hövlig
anmodan till gästen att låta höra, vad han hade att berätta. På
detta sätt gjorde man med alla vägfarande män, som man
bänkade hos sig.
På alldeles samma vis försiggår samtalet i orientens
karavanserajer. Även där är ju icke läsning folks starka sida,
fastän islam och koranen gjort vad de kunnat för att få folk
att läsa. När dessa köpmän, som kommit till marknad eller
till mässa i staden, samlas om kvällen, sedan basarerna
stängts, och när de ätit och hunnit till den punkt, då andra
gripa en tidning eller en bok, glider strömmen av sagor
genom gästernas krets. Då måste de överbjuda varandra med
historier liksom skepparna i kajutan eller jägarna vid
Hubertusbordet i tyska knejper. Dessa personer från olika
trakter, kanske från olika länder, farande folk som färdas
bland många slags människor, ha tillräckligt att berätta,
upplevelser och nyheter, sagor och sägner.
Under hednatiden gick det till på alldeles samma sätt som
nu. Och i hednaländerna, där det alltjämt förekommer, har
man en outtömlig skatt att ösa ur i mytologien, vilken har
reda på allt, vad gudar och djävlar gjort vid alla möjliga
tillfällen. Men dessa myter berättas och berättas, tills man
glömmer, att det är gudar och djävlar, de handla om, och att det en
gång i tiden kanske var en högre mening i dem. Bara man
har berättelsen, och bara den är rolig eller allra helst
spännande, är den bra och uppskattas efter förtjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
