Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sagor
- Sagornas vandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagoströmmen till Europa. På den tiden, då islam utbredde sig över
Medelhavsländerna, lärde man här känna samlingen med
dess sagor. De övergingo i spanska och italienska former,
och från södra Europa ha de trängt till de mest avlägsna
delar av världen. I de fall, där vi ha denna samling som
mellanled, är det lätt att spåra sagorna och att följa dem
tillbaka till österlandet.
*
Vi ha emellertid också andra medel att tillgå än denna
sagosamling. Sedan de indiska sagorna blivit kända genom
de moderna upplagorna och översättningarna, har det varit
lätt för sågo forskarna att finna mången återklang av dem
runt om i Europa eller på andra ställen i världen — även utan
det arabiska mellanledet. Den norske folkloristen Moltke
Moe i Oslo, en son till sagosamlaren Jörgen Moe, påvisade
en dylik sagovandring:
Han börjar med en historia från Norge. En bonde hade
grävt en varggrop, därför att gråben gick så illa åt hans
getter. Och varggropen hade iordningställts på det rätta sättet:
en fördjupning i marken, övertäckt med granris, som höljts
med snö, och mitt i gropen en stolpe med en bräda på, där han
bundit en liten hund, vilken skulle tjäna som lockbete för
vargen.
Då hunden gnydde och tjöt i nattkylan och ensamheten,
kom först en räv traskande för att se efter, vad som stod på.
Men räven ramlade naturligtvis genom granriset — och där
satt den nu nere i varggropen. Efter en stund kom gråben
själv. Honom gick det icke bättre. Sen hördes det knaka
och braka i buskarna, det var gamle nalle, som kom, och han
ramlade också ned. Och där sutto de så alla tre och tittade
på varandra.
Fram på natten kom en tattarkäring förbi, en zigenerska,
som bar ett tungt knyte på nacken, och då hon hörde allt detta
brummande och skällande, gick hon fram för att taga reda
på, hur det var fatt. När hon nu såg djuren där nere i
varggropen, lade hon sig på knä vid kanten och började gräla på
dem — ty tattarkäringar ha aldrig tyckt om varken varg eller
björn. Men bäst hon höll på härmed, tog knytet, som hon
bar på nacken, överbalans, och hon slog en kullerbytta ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myter/0193.html
